Jag anklagar : de intellektuellas historia

&rdquo;Viktig l&auml;sning i v&aring;r tid&rdquo; <em>Bor&aring;s Tidning
</em>
&rdquo;En bedrift i samtidshistoria och historieteori &hellip; v&auml;lplanerad och v&auml;l genomf&ouml;rd&rdquo; <em>Opulens
</em>
&rdquo;En klar och redig historiebok om hur demokratins tredje ben, diskussionen, v&auml;xer fram genom seklerna&rdquo; <em>Dagens Nyheter
</em>
&rdquo;Salomon skriver medryckande och pedagogiskt, gl&auml;djande fritt fr&aring;n snobbism&hellip; Om jag f&aring;r &ouml;nska n&aring;got s&aring; skulle jag vilja h&ouml;ra fler akademiker, av professor Salomons typ, yttra sig i debatten om den fria pressens d&ouml;d. Att fler akademiker skulle inse att de sj&auml;lva &auml;r drabbade!&rdquo; <em>G&ouml;teborgs-Posten

</em>&rdquo;Salomon g&ouml;r en viktig insats n&auml;r han riktar str&aring;lljuset mot hur usla f&ouml;ruts&auml;ttningarna &auml;r f&ouml;r att &auml;gna sig &aring;t intellektuellt arbete i v&aring;rt samh&auml;lle&rdquo; <em>Expressen
</em>
&rdquo;Boken &auml;r som intressantast n&auml;r Kim Salomon ger sig sj&auml;lv mandat att agera &aring;klagare och placerar s&aring;v&auml;l de intellektuella som v&aring;r egen tid p&aring; de anklagades b&auml;nk. Varf&ouml;r har de f&ouml;rra s&aring; ofta och s&aring; g&auml;rna g&aring;tt totalitarismens och terrorns &auml;renden?&rdquo; <em>Svenska Dagbladet</em>

"Jag anklagar &hellip;!&rdquo; &ndash; s&aring; lyder v&auml;rldens mest ber&ouml;mda tidningsrubrik. &Eacute;mile Zola var f&ouml;rfattaren, och i sin artikel fr&aring;n 1898 v&auml;nde han sig direkt till Frankrikes president med en skarp protest mot domstolens behandling av den judiske officeren Alfred Dreyfus, oskyldigt d&ouml;md f&ouml;r h&ouml;gf&ouml;rr&auml;deri.

Artikeln &auml;r ocks&aring; ber&ouml;md f&ouml;r att debatten gav upphov till ett nytt ord: <em>intellektuell</em>, ursprungligen ett negativt laddat ord myntat av Zolas fiender och &aring;syftande en som l&auml;gger sig i otillb&ouml;rligen.

Men ett fenomen &auml;r ofta &auml;ldre &auml;n ordet f&ouml;r det. Det &auml;r m&ouml;jligt att sp&aring;ra de intellektuella tillbaka till upplysningens kyrkokritiker, ren&auml;ssansens humanister, medeltidens klerker &ndash; ja, varf&ouml;r inte &auml;nda tillbaka till antikens filosofer. De intellektuellas historia &auml;r l&auml;nge en framg&aring;ngssaga, trots att de under 1900-talet m&aring;nga g&aring;nger sviker idealen och st&ouml;djer totalit&auml;ra regimer. I v&aring;ra egna dagar har tidvattnet v&auml;nt och sociala medier, k&auml;ndiskultur, populism och antiintellektualism ger anledning till dystra framtidsutsikter.

Denna l&aring;nga historia sp&aring;rar Kim Salomon i sin bok, ett f&ouml;rs&ouml;k att f&aring; klarhet i vilka de intellektuella varit, vad de kallat sig, hur de grupperat sig och mot vilka, samt vilka metoder de anv&auml;nt och vilka samh&auml;llsf&ouml;r&auml;ndringar de bidragit till. Det blir en ryckig historisk resa med m&aring;nga f&ouml;rarbyten, och vilken n&auml;sta station p&aring; resan blir &aring;terst&aring;r &auml;nnu att se.