När jag blir stor

<p >Nette &auml;r fem &aring;r gammal. Hon bor med sin mormor och morfar. Det g&ouml;r hennes mamma och lillebror ocks&aring;. De bor d&auml;r f&ouml;r att Nette och hennes bror inte har n&aring;gon pappa. Nette g&aring;r p&aring; dagis. Det &auml;r kul f&ouml;r det mesta. Hon gillar att sitta i trappan, mellan avdelningen och fr&ouml;knarnas kontor. D&auml;r sitter och hon och tittar, och lyssnar.

<p >Nette &auml;lskar sin mormor. Hon &auml;lskar att g&aring; ned till aff&auml;ren d&auml;r mormor jobbar, sitta p&aring; lagret och titta p&aring; alla saker. Ibland f&aring;r hon vara med i kassan ocks&aring;, men d&aring; m&aring;ste hon vara tyst.&nbsp; Morfar gillar hon ocks&aring;, men inte riktigt lika mycket som mormor. Hon gillar den sn&auml;lla morfar. Men inte trycket. Det &auml;r inte s&aring; roligt tycker Nette. Och morfar blir alltid s&aring; ledsen efter&aring;t. Gr&aring;ter, s&aring; Nette m&aring;ste tr&ouml;sta honom. Men det &auml;r nog s&aring;nt som man m&aring;ste g&ouml;ra som barn, t&auml;nker Nette. Allt &auml;r inte roligt. Men det blir nog b&auml;ttre n&auml;r man blir stor.

<p >"Prosan b&auml;r barnets enkla rakhet i tanke och blick, skildrar starkt och klart barnets maktl&ouml;shet och okuvliga livsvilja. En kamp utan dess like, en j&auml;rnvilja att bli stor. Ett driv och en n&auml;rvaro som l&auml;mnar l&auml;saren kallsvettig. Som om Jeanette Winterson skulle skriva som Ernest Hemingway. ... I fjol gick Augustpriset till en roman om ett annat slags &ouml;verlevare, G&ouml;ran Rosenbergs <em >Kort uppeh&aring;ll p&aring; v&auml;gen fr&aring;n Auschwitz</em>. Bli inte f&ouml;rv&aring;nade om Jeanette Eriksson tar priset i h&ouml;st. F&ouml;r hon kan bli mycket stor. " <em >Sven Olov Karlsson, Expressen</em>

<p >"Ber&auml;ttelsen &auml;r in i m&auml;rgen sm&auml;rtsam och obegriplig, redan innan man hugger tag i sj&auml;lva l&auml;sningen. Grundl&auml;get &auml;r skruvat och hotfullt, det &auml;r sv&aring;rt att v&auml;rja sig." <em >Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad</em>

<p >"Jeanette Erikssons roman &auml;r en fasansfullt uppriktig skildring av de &ouml;vergrepp hon utsattes f&ouml;r som barn ...&nbsp;[Boken]&nbsp;&aring;terger en tid som s&auml;llan tar barnens parti. F&ouml;rhoppningsvis kan &auml;nd&aring; <em >N&auml;r jag blir stor </em>ge n&aring;got av uppr&auml;ttelse och st&auml;rkt makt &aring;t samh&auml;llets mest skyddsl&ouml;sa."&nbsp;<br /><em >Lisa Ahlqvist, G&ouml;teborgs-Posten</em>

<p >"Det &auml;r skakande l&auml;sning, som ber&auml;ttar om ohyggliga omst&auml;ndigheter p&aring; ett s&auml;tt som inte kan missf&ouml;rst&aring;s." <em >Bj&ouml;rn Kohlstr&ouml;m, bloggen bernur</em>

<p >&nbsp;