Det eviga folket är inte rädda

Yael, Avishag och Lea växer upp tillsammans i en dammig israelisk by vid den libanesiska gränsen. De går sista året på gymnasiet och försöker lindra den känsla av leda som är typisk för tonårstiden. Efter examen blir de inkallade till armén för militärtjänstgöring. Yael utbildar skyttar. Avishag arbetar som gränsvakt. Lea är militärpolis och föreställer sig historierna bakom de ansikten som passerar genom vägposteringen dag efter dag. De unga kvinnorna drillas hårt och förbereds på ett ögonblick som kanske aldrig kommer. De lever mitt i den konflikt som vi ständigt hör talas om, men sällan fått uppleva så intimt som här. Shani Boianjiu har skapat en oförglömligt intensiv värld, där våldet är granne med kärleken. Det är roligt, absurt och hjärtskärande, berättat med en helt egen röst.

I en glimrande och sensationellt välskriven debutroman berättar hon om en generation som växer upp i denna mentala jordbävningszon där livet präglas av en ständig men halvt bortträngd beredskap inför nästa skalv eller, i värsta fall, vulkanutbrott.
Lars Linder, Dagens Nyheter

"En gripande berättelse om förlorade illusioner Boianjiu lyckas skickligt belysa de avtrubbade flickornas existentiella vilsenhet i ett alltmer isolerat Israel varje scen blir meningsbärande. Boianjiu tvingar oss att läsa noggrant för att man ska förstå och inte fördöma.
Daniel Sandström, Svenska Dagbladet

Shani Boianjiu beskriver skolkande och likgiltiga tonåringar med närmast meditativ prosa. Jag förflyttas genast tillbaka till min egen gymnasietid Det är det som gör miljöombytet så bryskt. Plötsligt är skolan utbytt mot armén Trots att det är soldatlivets monotona tristess som tar störst plats i handlingen är det ofta en rolig bok.
Hannes Fossbo, Kulturnytt 

Mycket omskriven bok, och läsvärd När man har läst Shani Boianjius Det eviga folket är aldrig rädda förstår man lite mer om kopplingen mellan våld och skräck.
Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Tonårsleda och krigsmaskineriets fasor mixas till en tragikomisk cocktail i skarp och självsäker debut.
Fokus

En fantastisk debutroman av blott 25-åriga Shani Boianjiu. Här skildras världens mest kända konflikt, Israel-Palestina, genom några unga kvinnors liv. Det är fragmentariskt och poetiskt. Men också episkt för att vackla mot drömskt. Ändå aldrig svårt, bara vackert.
Kerstin Särnerö, Tara

Det här är en viktig bok för den som vill sätta sig in i hur det är att leva, särskilt som ung kvinna, i dagens Israel. Tonårsledan, stämningarna, bristen på framtidstro, skildras med ett starkt, intensivt språk och en röst som inte liknar någon annan.
Anna Rudberg-W, Östgöta Correspondenten

Fingertoppskänsla. Det finns sällan plats för det där riktigt vardagliga i krigsskildringar. Att följa unga kvinnor som pratar om snygga killar samtidigt som de håller i vapen ger en effektiv känsla av närhet. Det är roligt, hemskt och gripande, och jag slås av hur lika jag och kvinnorna på ett sätt är, trots att våra liv är så totalt olika.
Adrianna Pavlica, Expressen Söndag

Glödande debut. Man skulle kunna tro att man hört och sett det mesta om den eviga konflikten i Mellanöstern. Men den unga israeliskan Shani Boianjiu erbjuder en ny insikt. Med intensiv närvarokänsla skildrar hon steget från en förvirrad tonårsvärld till ett liv som lillgammal kvinna i armén. En debutroman som glöder och pulserar.
Mats Ternblad, Expressen Söndag

En mörk, fascinerande inblick i mentaliteten hos Israels ungdomsgeneration. Det eviga folket är inte rädda visar att en briljant författare har äntrat scenen.
Wall Street Journal

[Boianjius] röst är distinkt. Den är självsäker, rå, rolig precis som hennes unga kvinnor.
The New York Times

Boianjius glödande debut tar avstamp i författarens egna erfarenheter för att skildra det absurda i livet och kärleken, när man befinner sig på våldets brant.
Vogue

Boianjius skildring av dessa unga kvinnors psyken är fascinerande Texten ter sig ömsom som en mardröm, ömsom som en dröm, och just det feberlika vacklandet är det som ger prosan en sådan kraft.
The Economist

Shani Boianjiu har hittat ett sätt att exponera effekterna av krig och livet för unga israeler. Så hennes ämne är allvarligt, men om hennes bok låter tung, låt mig påpeka hur rolig hon är, hur avväpnande och full av liv den är. Även när hon skriver om döden, är Boianjiu mer levande än någon ung författare som jag har stött på på länge.
Nicole Krauss

En glimrande och sensationellt välskriven debutroman