Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango

Det finns en känsla som ibland drabbar oss – när vi måste skiljas från någon, när vi längtar hem, när vi minns flydda tider eller märker hur fort allt har gått eller när vi annars blir djupt gripna eller tacksamma – vi kallar det vemod.

Andra gånger är det en konkret upplevelse av skönhet som gör att vi blir berörda och djupt påverkade. Det är så ljuvligt att det nästan gör ont – en bitterljuv känsla.

I&nbsp;<em>Till l&auml;ngtans f&ouml;rsvar</em>&nbsp;menar Owe Wikstr&ouml;m att det ocks&aring; finns ett vemod inbyggt i sj&auml;lva livet. Sett i ett st&ouml;rre sammanhang h&auml;nger detta vemod samman med den k&auml;nsla av heml&ouml;shet och f&ouml;rvirring vi kan k&auml;nna inf&ouml;r existentiella livsfr&aring;gor. Vemodet kan ocks&aring; ha att g&ouml;ra med det hotfulla i att tiden g&aring;r s&aring; fort, v&aring;r oro f&ouml;r att d&ouml; &ndash; en tanke vi s&auml;llan t&ouml;rs t&auml;nka till slut. Dessa fr&aring;gest&auml;llningar g&ouml;r att upplevelsen av vemod gr&auml;nsar till andligt s&ouml;kande och religi&ouml;s tro. Hur f&ouml;rh&aring;ller sig l&auml;ngtan till religion? Varf&ouml;r ber&ouml;rs s&aring; m&aring;nga av det heliga trots att de s&auml;ger sig inte tro?

<em>Till l&auml;ngtans f&ouml;rsvar</em>&nbsp;&auml;r p&aring; samma s&auml;tt som Owe Wikstr&ouml;ms tidigare b&ouml;cker skriven med en m&auml;ngd exempel ur vardagen. H&auml;r blandas jazz, b&auml;rplockning, gudstj&auml;nster och juls&aring;nger med tunga vetenskapliga namn och moderna ikoner som Woody Allen, Ingmar Bergman och Da Vinci-koden.