Aljosjas leende : om gudsfrånvaro, mystik och skönlitteratur : religionspsykologiska perspektiv

En tankeväckande och berikande bok, som rör sig i gränslanden mellan religion, litteratur och psykoanalys, om läsande som livstolkning och själavård.

Varf&ouml;r blir vi s&aring; starkt ber&ouml;rda av somliga b&ouml;cker? Vissa romanfigurer kommer oss s&aring; n&auml;ra att vi tycks k&auml;nna dem b&auml;ttre &auml;n v&aring;ra v&auml;nner. Det g&auml;ller inte minst de litter&auml;ra gestalter som hj&auml;lper oss att reflektera &ouml;ver de existentiella grundvillkoren, fr&aring;gorna om livets mening, om ondskan, om d&ouml;den. Vi samtalar med dem, trots att de ju inte "finns". I en inre v&auml;rld lever vi deras liv, dr&ouml;mmer deras dr&ouml;mmar och k&auml;mpar deras kamp eller l&auml;ser vi i sj&auml;lva verket hela tiden om oss sj&auml;lva?<em>&nbsp;</em>

<em>Aljosjas leende</em>&nbsp;diskuterar sk&ouml;nlitteraturens andliga betydelse i en tid n&auml;r den organiserade fromheten misstros. Den handlar om att m&ouml;ta Guds fr&aring;nvaro och mystikens ordl&ouml;sa tillit tillsammans med n&aring;gra gestalter i en diktad v&auml;rld. Den r&ouml;r tr&ouml;stens och trons psykologiska villkor, gudstrons k&auml;nslom&auml;ssiga k&auml;llor och den f&ouml;rs&ouml;ker tolka bokl&auml;sandet som ett slags friskv&aring;rd.

Den heliga upplevelsen i naturen eller konsten &auml;r om&ouml;jlig att f&ouml;rena med en gudstro menar n&aring;gra av de personer Owe Wikstr&ouml;m l&aring;ter oss m&ouml;ta. F&ouml;r andra &auml;r just sk&ouml;nheten och den g&aring;tfulla fr&aring;nsidan i livet tecken p&aring; Guds hemlighetsfulla n&auml;rvaro. Bokens l&auml;ngsta parti &auml;r en n&auml;rl&auml;sning av n&aring;gra avsnitt som ber&ouml;r tro och tvivel i Fjodor Dostojevskijs&nbsp;<em>Br&ouml;derna Karamazov</em>. Sven Delblancs&nbsp;<em>Livets ax</em>, Harry Martinsons&nbsp;<em>Aniara</em>&nbsp;och R.S.Thomas diktsamling&nbsp;<em>Minnen av eld</em>&nbsp;utg&ouml;r grunden f&ouml;r en diskussion om naturmystik, rit och Guds tysta tilltal, om "land som &auml;r avl&auml;gset land".

Boken avslutas med ett antal personliga skisser fr&aring;n inre och yttre resor och ett avsnitt med teoretiska reflexioner om religionpsykologins relation till sk&ouml;nlitteraturen.