Ias ponny heter Ur

Det har hänt något hemskt. Ingenting är sig längre likt i Ias familj. Pappa har nyligen dött i en flygolycka och allting känns ledsamt och tomt.

En dag när Ia sitter på sin bästa funderarsten kommer hon på att hon önskar sig en häst. En häst är stark och kan bära en långt bort. Den är varm och len, den luktar gott och när den gnäggar låter det mjukt och glatt på samma gång. Ia lyckas få sin mamma med sig på idén om en häst. Tillsammans med bebislillebror Bravo och farmor åker de iväg och köper en ponny som får namnet Ur. Det namnet har Ia tänkt ut långt i förväg. Du heter Ur för att du är ett djur med tur, säger hon tyst för sig själv när de sitter i bilen på väg till hästgården där ponnyn bor.

Ur är ljusbrun, ungefär som gräddkola, och har nästan vit man. Under en sommar lär sig Ia att sköta och rida Ur. Hon rider iväg på utflykter i skogen och där, i en glänta, träffar hon Karl och hans hund Glad.

Precis som Ia hoppades, för Ur tur med sig. I slutet på sommaren känns livet lättare. Inte bara för Ia. För första gången på länge ser mamma glad ut och får lust att baka bullar igen.

En vardagsnära berättelse både om hur det är att ha en egen häst och hur man kan hantera en stor sorg.

Ålder: 912 år