Mulle Meck berättar om hus

Hus är så vanliga att man knappt tänker på dem. Men den som inget har vill nog skaffa sig ett krypin så snart som möjligt. För länge sedan, när människor mest strövade omkring och försökte livnära sig av det naturen bjöd, då tog man sig tak över huvudet där man fann det – en grotta i berget, en jordhåla, kanske några grankvistar över en kullfallen trädstam. Men med tiden lärde sig människan att bygga de mest fantastiska hus – Egyptens pyramider, slott och kyrkor med tinnar och torn, skyskrapor i stål, glas och betong.

<em>Mulle Meck ber&auml;ttar om hus</em> &auml;r full av fiffiga fakta om snitsiga byggnader, halmhyddor och fyrar, takstolar och &aring;skledare, b&aring;thus och husb&aring;tar. Mulle Meck sj&auml;lv bor i ett hus som ligger vid foten av ett berg, vid stranden av en sj&ouml;, vid v&auml;gs &auml;nde. D&auml;r har han fixat och molijoxat och har nu b&aring;de sol- och vindkraft till v&auml;rme och kylsk&aring;p. Dit &aring;terv&auml;nder han alltid med hunden Buffa efter sina resor ut i v&auml;rlden.