En tid i Xanadu

Lars Gustafsson utger i vår en ny, stor diktsamling. Den inleds med långdikten "Kubilai Khan bryter upp från Xanadu", som följs av avdelningarna Reminiscenserna, Filosofierna, Vardag och slutligen ett antal prosadikter.

En tid i Xanadu är rik i ordets alla bemärkelser.

Att sova med en katt i sängen
Jag vet inte om jag tycker om katter
Hudar är mera mina djur
Hundar ljuger mera sällan
Men det är skönt att sova med katter
i sängen, någonstans nere
i fotregionen just där tårna
försiktigt kikar ut i en nattlig värld
likt väktare på muren
till en mycket gammal stad
Staden Sömn på Mörkrets Slätt.
Katten alltså på ett lämpligt avstånd
men i ett slags hemligt samförstånd
med tårna, dessa tio väktare
mot mörkret, kaos, intigheten
och det avlägsna tågets ljud.

Och kattens sömn skapar i mig
en djupare sömn,
dess sätt att embryoniskt ringla sig
kring sin egen mittpunkt
ger en känsla av förtrogenhet
ja, hemmastaddhet, i denna världen,
som om den vore
ett helt naturligt ställe
att vistas på.

<hr> Lars Gustafsson är professor i filosofi och germanska språk vid University of Texas i Austin. Han har för sitt författarskap tilldelats många svenska och internationella priser och är fyrfaldig akademiledamot. Lars Gustafsson rör sig i många genrer, och utgav senast en kriminalroman för unga läsare: Blom och den andra magentan (2001) och dessförinnan Meditationer &#8211; en filosofisk bilderbok (2000).