Vargbroder : Berättelsen om Fjärrskådarna II

"Jag föddes som en furstes oäkting och fick som barn bo bland hundarna i stallet. Jag lärde mig också förstå hundar bättre än människor. Ja, så bra att min mänskliga natur ansågs hotad. Hundarna togs ifrån mig. Så förlorade jag mina bästa vänner och min fostran som furstlig bastard inleddes. En natt fick jag besök i min kammare av en skrämmande figur som påbörjade en parallell undervisning. Det var konungens mördare och jag skulle läras upp i ämbetet. Det är ett ärofullt om än av naturliga skäl fruktat yrke, vilket tillkommer familjemedlemmar på sidolinjen.

Om den här tiden har jag berättat utförligt tidigare, men här vill jag förtälja om vad som hände sedan jag som Mördarens lärling med nöd och näppe överlevt mitt första uppdrag. Detta tog mig hårt till både kropp och själ och jag kände mig som föga mer än en krympling. Bitter och misshandlad svor jag på att stanna kvar i Bergriket, trots att jag genom ed var konungens man. Men över ödet råder ingen och jag fann mig snart vara tillbaka vid hovet, där inre stridigheter hotade tronen. Samtidigt anföll rödskeppspiraterna våra kuster på nytt. De lämnade efter sig nedbrända byar och människor med släckta själar, primitivare än djur. I allt detta grymma kaos stod det snart klart för mig att enbart jag kunde rädda konungadömet – men det krävde det yttersta offret."

Översättning Ylva Spångberg