Seniorhumoristen

Magnus Wormdal är en av dessa människor som livet på något sätt gått förbi. Han är bosatt i Oslo, pensionerad posttjänsteman, men han upplever sig själv främst som komiker. Som seniorhumorist betraktar han livet på distanserat avstånd, i väntan på att döden så småningom ska infinna sig. Men först ska han göra succé som statist i Peer Gynt på Nationaltheatret.

Men livet självt vägrar befinna sig på avstånd, utan griper in i Wormdals liv. Han träffar den desperate börsklipparen Kolle vars liv förlorat all mening om han inte ges chansen att bli humorist. Och Wormdal axlar, om än motvilligt, rollen som mentor och lärare.

Kolle tycks vara ett hopplöst fall, men Wormdal drillar honom i de egna gamla numren från lokalrevyerna, och ibland anas faktiskt en gnutta talang. Att alla trådar från förr och nu knyts samman till en tragisk final vid premiären av Peer Gynt är bara att vänta.

Klaus Hagerup visar i sin lågmälda och återhållna bok hur svårt det är att vara människa. Berättelsen bärs med stor känslighet fram av de små gesterna, den vardagliga tragedins egen skrift – och framstår just därför som så oerhört gripande.

Översättning Karl G och Lilian Fredriksson<hr> Klaus Hagerup var skådespelare och regissör innan han blev författare. Han debuterade med en diktsamling 1969, och har därefter skrivit både dramatik, barnböcker och ungdomsböcker.