Scharnhorst

Klockan halv åtta låg styrbordssidan redan under vatten och eldaren Helmut Feifer gled nedåt utefter däcket tills han stötte mot en 20 millimeters luftvärnskanon. Med en kraftansträngning lyckades han klänga sig fast. För varje andetag han tog kände han den kväljande och obehagliga stanken av krut och brinnande olja. Han var mörbultad och alla hans leder värkte. I öronen ljöd fortfarande skriken från de sårade och skadade, från alla de som lämnats kvar med sönderskjutna lemmar i gångar och i sjukinredningen. Runt omkring honom reste sig vågorna som svarta och sönderslitna klippväggar. Vinden var hård och iskall.

Slagkryssaren Scharnhorst var skeppet som inte kunde sjunka. När hon i storm och mörker annandag jul 1943 sänktes av en överlägsen allierad styrka utanför Nordkap var det en stor seger för de allierade och en tragedi för den tyska marinen. Endast 36 ur besättningen på 1 986 unga män överlevde granatexplosionerna och det väntande iskalla havet.

Jacobsens bok är spännande som en deckare, med en mästerlig skildring av slaget som det upplevdes från norskt, tyskt och brittiskt håll.

Översättning Lennart Forsman