Hämndprojektet

"Jenny Jägerfeld håller mig i ett stadigt grepp, boken har en stark bladvändarfaktor."

<strong>Sydsvenskan</strong>

"jag har svårt att släppa den, den är rapp och välskriven"

<strong>Dagens Nyheter</strong>

"en självutlämnande skildring av depression, sjukdom och posttraumatisk stress"

<strong>Aftonbladet</strong>

"Hämndprojektet blir en stark berättelse. Om hämnddriften. Om skam. Jenny Jägerfelds nya roman ger kunskap. Väcker många tankar."

<strong>Västerbottens-Kuriren</strong>

"Detta är en läsupplevelse utöver det vanliga – det ska till både en psykolog och en mästerlig skönlitterär författare för att skapa något som detta. Det krävs helt enkelt Jenny Jägerfeld."

<strong>Psykologtidningen</strong>

"Att en roman som handlar om djup kränkning och förbjudna känslor bitvis kan vara så rolig ... Har du inte läst något Jenny Jägerfeld har skrivit, börja med denna!"

<strong>Modern Psykologi</strong>

"Jägerfeld diskuterar en samtidstypisk känslig fråga som tumlade runt i kölvattnet på metoo-revolutionen: att våld och övergrepp kan existera i en situation som varit frivillig."

<strong>SVT Kulturnyheterna</strong>

»Hämnden gör mig fri!«

I en flyttkartong hittar Nico sin gamla dagbok och börjar bläddra. Bland mer eller mindre genanta noteringar om förälskelser och fyllor läser hon något som går rakt in i henne, decennier senare: »Hämnden gör mig fri!« Trots att hon nu är vuxen, förälder, utbildad psykolog – med andra ord absolut inte borde ägna sig åt hämndfantasier av något slag, märker hon att hennes hämndbegär inte är utplånat. Det ligger bara dolt under ett tunt lager slarvigt påpenslad civilisationsfernissa.

För sedan händer något fasansfullt. Något som får raseriet att brinna av som ett pistolskott i hjärnan, besattheten att härja som en skogsbrand i bröstet, och som åter väcker hämndlystnaden till liv.

<em>Hämndprojektet</em> går till botten med vår tids syn på vedergällning. Går det att rationalisera en hämnd? Finns det ett rätt och ett fel sätt att reagera på trauma? Och hur gör man egentligen för att återfå kontrollen när någon har gjort en riktigt illa?