Här ruvar havet

<em>"Här ruvar havet </em>är en underbar roman: poetisk, känsloladdad och spännande som en thriller. Läs!" – <strong>Amanda Svensson</strong>

<strong>"</strong>Med <em>Här ruvar havet</em> hoppas jag att fler vågar släppa fram den opålitliga berättaren ur romankonstens verktygslåda, som hittills varit alldeles för frånvarande i svensk samtidslitteratur utanför deckargenren." - <strong>Nina Morby, GP</strong>

<strong>"</strong>Flora Wiström skriver rakt och effektivt. Korta kärnfulla meningar gör traktorspår genom pittoreska kohagar och doftande ängar. Den förtätade semesterstiltjen är Idas madeleinekaka som får gångna somrars spöken att återvända." - <strong>Bodil Juggas, Arbetarbladet</strong>

Under ett par vindpinade sommarveckor befinner sig Ida i Bohuslän för att hälsa på sin pappa Tommy. Hon har precis blivit lämnad efter ett flerårigt förhållande men berättar ingenting. Det finns så mycket de inte pratar om.

Dofterna på platsen – tång, ljung, enesnår – gör det omöjligt för Ida att värja sig mot minnena. Inte långt från Tommys stuga ligger ön dit de åkte om somrarna när Ida var barn. På ön bodde kvinnan som blev Tommys kärlek. Och Idas styvmor.

<em>Här ruvar havet</em> är en roman om svartsjuka, förlåtelse och ärvda sår. Och om människor som försvarslöst går upp i kärleken.