Dödens ängar

Var allt en dröm? Vad var verkligheten? Om ett träd faller i skogen, hörs det något om ingen lyssnar?

Hanna och Petrus har aldrig tänkt på sådant tidigare.

Hanna är mest intresserad av hästar och Petrus av motorer, och båda är upptagna med att fundera på vad de ska göra efter nian. Plugget tycker de är jobbigt eftersom klassen är den stökigaste i hela trakten.

Men så dyker vikarien Edison upp och ställer hela deras tillvaro på ända. Plötsligt radar sig en mängd oroande och förunderliga frågor upp: Har Edison övernaturliga gåvor? Kan han verkligen stämma blod? Vad har myterna om Dödens ängar, som klipphyllorna bland bergen kallas, att göra med SKB:s planerade kärnavfallsförvaring? Vad har den heliga Graal med detta att göra? Är Graalen en bägare eller en sten, och kan den finnas nedgrävd på just Dödens ängar?

<em>Dödens ängar </em>rör sig smidigt mellan det vi kallar det övernaturliga och verkligheten, mellan trollformler och kvantfysik, mellan historien och framtiden samtidigt som den är en tonsäker skildring av ungdomar i 90-talets norra Sverige.

Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.