Min vän Natalia

Natalia börjar gå i terapi för att få hjälp med sitt sexliv. Hon har haft många sexuella partners, men relationerna tycks aldrig hålla särskilt länge. Varför är det så långt mellan fantasi och verklighet i Natalias liv?

Det står klart redan vid första mötet med terapeuten att Natalia inte tänker följa den traditionella psykoterapins regler. Varje veckas möte blir till en blandning av konst, filosofi, litteratur, barndomsminnen, och erotiska övningar - som behandlingsmetod. Sakta men säkert släpper Natalia alla sina hämningar och hon börjar uppskatta terapin - kanske lite för mycket?

<em>Min vän Natalia</em> är en roman som vill dekonstruera samtidens självhjälpslitteratur och kör dessutom den autofiktiva traditionen ända in i kaklet. Romanen frågar sig vad som finns kvar i det fördolda när allt är belyst. En annan röd tråd är frågan om makt. Vem är det egentligen som styr terapin - terapeuten eller Natalia? Och vem av dem är romanens sanna berättare?