jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag : och föll medan jag sa det

Marie Norins nya diktsamling undersöker språkligt och existentiellt värdet av ett människoliv, livslögn och skam, nödvändigheten i att släppa taget, följa med i raset.

<em>jag minns att vi sa att vi aldrig skulle krympa varandra
jag minns att vi sa att allt det här kommer att finnas kvar</em>

<em>ordet du, ordet vi, ordet oss</em>

<em>du andas ännu inuti mig</em>
<em>händerna har dina händer</em>
<em>munnen har din mun</em>
<em>jag drömmer att jag faller, saker faller bort från mig, lossnar från mig, händerna, fingrarna, läpparna</em>
<em>kan jag lämna tillbaka det?</em>