En alldeles särskild kärlek

Det är en vanlig söndagsmorgon. István och Vera går upp som de brukar. De plockar ordning i huset, bakar en kaka, tar in rosor och sätter dem i vatten. Samma kväll, efter nästan femtio års äktenskap, lägger de sig i sängen och begår gemensamt självmord.

István och Vera möttes i Budapest 1940 och från den stunden visste de att de var rätt för varandra. Efter att ha överlevt Europas tumultartade 1900-tal, bildat familj och fostrat sina barn kunde de inte acceptera tanken på "tills döden skiljer oss åt".

För att förstå vilka de var föreställer sig barnbarnet Johanna Adorján deras sista dag i livet. Till sin hjälp har hon efterlämnade fragment, egna minnen och samtal med familjens vänner. Till sist vågar hon ge röst åt det som ingen någonsin har pratat om: erfarenheterna från Förintelsen och senare flykten från Ungern 1956.

<em>En alldeles särskild kärlek</em> är både en kärlekshistoria och ett sökande efter självförståelse, berättad med humor. En djupt personlig och men också universell berättelse om minne, tillhörighet och kärlek.