jPod

Med sin osvikliga lyhördhet för samtiden har Coupland i sin nya bok skapat ett gäng programutvecklare på spelföretaget jPod som alla har efternamn som börjar på J och är brådmoget snabbtänkta, cyniska och kanske lätt autistiska. Själv dyker han upp som birollsfigur.

Ethan Jarlewski arbetar många och långa timmar på spelföretaget jPod i Vancouver. I båsen bredvid i en hörna av storföretaget sitter ett gäng nördcharmiga och ungsmarta programutvecklare. Deras uppdrag är att presentera ett spel som gör cheferna – och kanske framför allt marknadsavdelningen – nöjda. Som underhållning roar de sig med att hitta alla tre-bokstavsord i alfapet, slår vad om vem som kan hitta det felande talet i en primtalstävling, skriver kärleksbrev till Ronald McDonald eller säljer sig själva på eBay.
Ibland reflekterar de över att de känner sig som om de lever i en slags Coupland-programmerad värld:
”Gud, jag känner mig som en flykting från en Douglas Coupland-roman.”
Och stackars Ethan har det extra körigt eftersom han har en mycket krävande familj. Hans pappa behöver
ständiga peptalks – han drömmer om att äntligen få en talande statistroll; hans mamma har råkat ha ihjäl en mc-snubbe som hotade hennes marijuanaodling och nu behöver hon hjälp med att dumpa kroppen; och dessutom måste Ethan skaffa mat åt de 20 illegalt insmugglade kineser som hans bror tillfälligt har inhyst i hans lägenhet.
Tio år efter Microslavar, som ömsint skildrade ett gäng datanördar i Microsoftmiljö, är det alltså dags för Douglas Coupland att ta sig an google- och tvspelsgenerationen. Sen debuten med Generation X har Coupland bevisat gång på gång att ingen kan skildra vår samtid med samma höga grad av osviklig lyhördhet och humor som just han.