Kafka på stranden

Haruki Murakami är tillbaka med en stor roman där gränserna mellan fantasi och verklighet suddas ut. Boken har redan mötts med stor entusiasm internationellt. Murakami befäster sin position som en av världens ledande litterära namn.

Som en kritiker påpekade: ”detta är en av Haruki Murakamis konstigaste, men också bästa romaner” (Newsweek). Och det vill inte säga lite, för i genombrottsromanen The Wind-Up Bird Chronicle tillbringar berättaren större delen av romanen i ett hål. Men Murakami har status som en av världens mest berömda och uppburna författare sedan sitt genombrott internationellt på nittiotalet, och den som har sett animatören Hayao Miyazakis filmer Spirited Away och Det levande slottet vet att fritt flytande fantasier och drömska associationer också kan locka stor publik.
Att beskriva innehållet i Kafka på stranden är sannerligen inte lätt. Den femtonårige pojken Kafka rymmer hemifrån och bosätter sig i ett bibliotek. Där träffar han en mycket äldre bibliotekarie, som blir hans älskarinna. I en parallellhandling får vi träffa en gammal man som kan tala med katter, möta den rödklädde eleganten Johnnie Walker (från whiskeyflaskan) och överste Sanders (från Kentucky Fried Chicken). Det regnar iglar och fisk från himlen. En lastbilschaufför förklarar sin kärlek till Beethoven.
Hittills har svenska läsare fått möta den återhållne, registrerande, vardagsbundne Murakami, i den smärtsamma lilla kärleksromanen Norwegian Wood och jättereportaget om Aun-sektens terrorattentat i Tokyo, Underground. Nu får vi stifta bekantskap med den Murakami som öppnar dörrarna på vid gavel i en roman som flödar över av intryck från reklam, litteratur, dröm och myt.