Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals
| Serie | Norstedts lyrik |
|---|---|
| Författare | |
| Förlag | Norstedts |
| Genre | Lyrik |
| Format | Häftad |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 64 |
| Vikt | 129 gr |
| Utgiven | 2005-01-07 |
| SAB | Hc.03 |
| ISBN | 9789113013626 |
De senaste åren har Kieri prövat prosan i form av två uppmärksammade och framgångsrika ungdomsromaner, men nu återvänder hon till lyriken, hennes fjärde diktsamling sedan debuten 1993.
Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals har en ton som på samma gång är uppkäftig och sällsamt ödslig.
Dikterna i den första avdelningen skildrar en närmast munter desperation, "anteckna numret till jourhavande präst, / ta sikte på närmaste bar, / doppa en våtservett i kaffet. / Kalla expeditionen Teskedsgumman goes groovy. / Sedan bryta samman."
Här redovisar Kieri ett både vidöppet och kritiskt förhållningssätt till en omvärld som bara snurrar på och där alla bara får försöka göra sitt bästa och "somna med engångskoderna under huvudkudden / avvakta svaret på svalgprovet".
I den andra avdelningen dras tempot märkbart ner. Det är två år senare och det är höst igen, och nu är tilltalet mer förtätat. Sorgen och saknaden får träda fram: "det som vi med jämnmod bär trots allt som hela tiden vill kantra - / vedstapeln, / hortensian, om vi hade någon."
"Poesin är mitt modersmål" har Katarina Kieri sagt om sitt skrivande. Hennes poetiska stil utmärks av att den alltid är sparsmakad. Men hörs också en röst från en människa som med stillsam humor betraktar sig själv och omvärlden. Och den rösten känns väl igen i såväl hennes prosa som i hennes poesi.
Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals har en ton som på samma gång är uppkäftig och sällsamt ödslig.
Dikterna i den första avdelningen skildrar en närmast munter desperation, "anteckna numret till jourhavande präst, / ta sikte på närmaste bar, / doppa en våtservett i kaffet. / Kalla expeditionen Teskedsgumman goes groovy. / Sedan bryta samman."
Här redovisar Kieri ett både vidöppet och kritiskt förhållningssätt till en omvärld som bara snurrar på och där alla bara får försöka göra sitt bästa och "somna med engångskoderna under huvudkudden / avvakta svaret på svalgprovet".
I den andra avdelningen dras tempot märkbart ner. Det är två år senare och det är höst igen, och nu är tilltalet mer förtätat. Sorgen och saknaden får träda fram: "det som vi med jämnmod bär trots allt som hela tiden vill kantra - / vedstapeln, / hortensian, om vi hade någon."
"Poesin är mitt modersmål" har Katarina Kieri sagt om sitt skrivande. Hennes poetiska stil utmärks av att den alltid är sparsmakad. Men hörs också en röst från en människa som med stillsam humor betraktar sig själv och omvärlden. Och den rösten känns väl igen i såväl hennes prosa som i hennes poesi.
