Liljekonvaljekungen

"Jag är inte mitt forna jag längre. Det har jag förresten aldrig varit. Utom en gång, en kort tid i mitt liv. Då var jag snubblande nära. Vi sprang nästan på varandra i nerförsbacken, halvvägs från skolan."

Tiden är sent femtital och tidigt sextital. Platsen är Älvsjö. Egnahemsrörelsen når sin kulmen. Ordet "standard" uppstår, och t.o.m. barnen förstår att det är ett ord som betyder "normal". Men normaliteten skuggas av frigångarna från Långbro sjukhus - ett av världen modernaste mentalsjukhus, mitt i villaområdet. Här leker mitt forna jag med Mimmi - allt vi hör och ser blir teater, drömspel, deckarparafraser och iscensättningar. Det är språkets och berättelsernas tid, Sinbad sjöfararens tid, Ture Sventons era. Jag var sex år när det började och tolv när det tog slut. Men vem var Liljekonvaljekungen nere vid Långsjön med sina växthus fyllda av vita blommor?

En fristående berättelse om barns hårda och skickliga arbete att tolka efterkrigstidens underströmmar och det egna växandet. Den tar vid där Kvarteret Radiomottagaren tystnade.