Stoft

Lars Noréns återkomst till poesin

När Lars Norén senast gav ut en diktsamling, Hjärta i hjärta 1980, var det kulmen på ett av våra mest betydelsefulla poetiska författarskap sedan 60-talets början, och samtidigt Noréns avsked från poesin. Han lät sitt språk ta plats på scenen istället, och det som följde är teaterhistoria.

Efter de senaste årens dagboks- och prosaverk återkommer nu Lars Norén som poet.

Lars Norén, född 1944, är en av Sveriges internationellt mest kända dramatiker. Men scenframgångarna har delvis kommit att skymma Noréns poetiska författarskap. Norén debuterade mycket ung med diktsamlingen Syrener, snö (1963), som följdes av De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964) – två överhettat hallucinatoriska böcker, fulla av ekon från en sönderfallande modernism. Som en mycket självständig röst i 60-talets "schizoestetiska" strömning skrev han sedan flera kollageartade, "filmiska" böcker där psykotiska visioner, sado-sexuella fantasier, samtidspolitiska problem, tvångsföreställningar och schizofrena orörlighetstillstånd tar gestalt i en oavbruten medvetandeström. Hit hör till exempel Inledning nr: 2 till SCHIZZ (1965), ett slags bildmässigt skrivmaskinsutbrott, lika visuellt som språkligt drabbande, men också Encyklopedi (1966) och Stupor (1968). 1968 närmade han sig också romankonsten i den poetiskt berättande Salome, Sfinxerna – och i Biskötarna (1970) och I den underjordiska himlen (1972) tog han steget full ut och inledde en romantrilogi som dock aldrig kom att fullbordas. I början av 70-talet blev Noréns poesi mer sparsmakad. Nu inleddes i stället en mer personligt orienterad period, där diktningen tog form av privata dagboksfragment, dock utan att moraldiskussion, samhällsliv och politik förlorades ur sikte. Det språkliga arbete som Dagliga och nattliga dikter (1974), Dagbok (1976) och Nattarbete (1976) gjorde till livsprojekt kom därefter att allt mer koncentreras. Noréns poetiska författarskap kulminerade sedan i några av det sena 1900-talets mest fullgångna diktböcker – Order (1978), Murlod (1979), Den ofullbordade stjärnan (1979) och Hjärta i hjärta (1980), som också blev Noréns avsked till poesin.

2008 utkom Lars Norén med En dramatikers dagbok. Den följdes av en andra del i augusti 2013, En dramatikers dagbok 20052012. Hösten 2012 gav han med Filosofins natt ut sitt första skönlitterära prosaverk sedan 1970-talet, och i januari 2014 kom ytterligare en prosabok, Ingen. I samband med författarens 70-årsdag i maj 2014 utkom två volymer med sammanlagt ett fyrtiotal av hans senaste dramer. 2015 utkom Fragment och i juni 2016 återkommer Lars Norén till poesin för första gången på 30 år med diktsamlingen Stoft.

Omslagen till Lars Noréns Stoft är alla unika. Ingen den andra lik.

Trycktekniken kallas iristryck, vilket innebär att guldfärgen påförts manuellt vid tryckpressen. Varje omslag får på så sätt sin egen mängd guldfärg och mönster. Aare Screen tryckte omslagen.