Eldsmärket

Linn och Nikos, i fem år har de levt ihop, år under vilka Linn har förträngt det oundvikliga. Någon gång måste hon dock berätta sanningen för Nikos om den där sommaren efter gymnasiet.       Det var en period utan krav. Linn och hennes kompisar började tycka att vanliga medeltidslajv var trista, det var liksom svårt att ta lekarna ute i skogen på allvar när allting gick enligt det förutbestämda manuset. Det var då Carl kom på det. Som ett tidsfördriv började han, Linn och deras vänner iscensätta lajv på Stockholms krogar och nattklubbar, rollspel där ovetande människor tilldelades huvudrollerna. Det var en lek med människors fördomar och förväntningar, en lek som på ett ögonblick kunde vända från roande underhållning till verkligt hotfullt allvar. Medan veckorna gick blev Carls engagemang allt mer brinnande och stämningen bland kompisarna mer laddad. Det blev svårt att dra sig ur, och fastän Carls blickar mest föll på Mia drogs Linn till Carl, hans självklara utstrålning.       När Liselott Willén nu återkommer med Eldsmärket, sin andra bok efter den framgångsrika debuten Sten för sten är det med en psykologisk historia om gruppens dynamik, hur snabbt den kan vända från positiv kreativitet till ödesdiger maktkamp. Men också om kärleken, och frågan huruvida dess styrka gör det möjligt att förlåta den man älskar, hur stor synden än är.

Om man skulle likna Eldsmärket vid någon annan bok så ligger Donna Tartts Den hemliga historien nära till hands men det är även lätt att associera till svenska författare som Cilla Naumann och Marie Hermanson.