Sanningen och ingenting annat än

Peter Blodström arbetar med fönster. Hans distrikt är en stockholmsk förort. Där träffar han människor som måste försöka leva på denna avlägsna och sterila plats. Han justerar deras fönster och får deras förtroenden, ibland mer än så, innan han återvänder hem till sitt eget innerstadsliv.    De flesta är fruar – Arabelle och fru Kristina Marconi från Dalsland, i apelsinfärgade plaststövlar, och andra. Men det finns också barn som äventyraren kapten Jensen, och ungdomar som Olle som njuter av sin enda stilla stund när alla andra är borta från lägenheten ett litet slag. Bara en verkar nöjd: gamla fru Öberg, fast bussen tog hennes man dagen efter den man lade om till högertrafik och fast hon tycker rysligt illa om prinsessan Sibylla.    Förorten kanske heter Helvetesmossen och kanske alla som bor där är fångna som slavar i ett land som liknar de fjärran tropiker de drömmer om. Stig Claesson är en av de mest betydande av de svenska prosaisterna. I denne urstockholmares berättelse Sanningen och ingenting annat än står förstadens trista liv som en symbol för helvetet på jorden, en tes som han utför med stor list och energi. Boken ger en mycket fin läsupplevelse. Den är både stark och lågmäld, både komisk och sorglig.