Gå inte ensam ut i natten

Jouni Manner, Ariel Wahl och Adriana Mansnerus blir vänner i början av 1960-talet. De är då tonåringar och har vuxit upp under mycket olika förhållanden i Helsingfors. Trots det blir deras vänskap djup. De har goda sångröster allihop, och i mitten av årtiondet grundar de en folktrio som snart får spela in en singel. Skivan blir en flopp, och misslyckandet är början till slutet på deras vänskap.

Snart skall den rastlösa samtiden föra dem åt olika håll i livet.

Drygt tio år senare, i slutet av 1970-talet, lever medelklasspojken Frank Loman sina tonår i Helsingfors. Han är avståndsförälskad i en något äldre flicka vid namn Eva Mansnerus. Hemma hos familjen Mansnerus förekommer ibland en cirka trettioårig kvinna som Frank uppfattar som konstig. Småningom förstår han att kvinnan är Evas tretton år äldre syster Adriana.

I början av 1980-talet sker saker som gör Frank Loman alltmer intresserad av de människor som en gång utgjorde folktrion "Joni, Ariel & Adriana". Han söker upp Jouni Manner, före detta politiskt underbarn, och ett far-och-son-liknande förhållande uppstår mellan honom och den unga journalisten Frank. Frank försöker förstå Jounis generation och dess vägar genom livet. Samtidigt försöker han, som alltid känt sig apart, också förstå sig själv.

Den vindlande berättelsen tar oss ända fram till vår tid. Det handlar om att vi vänjer oss vid det vi har, så att vi inte längre förstår hur saker och ting en gång varit. Det handlar om våra drömmar om något vackrare - och vackrast av alla drömmar är den om friheten - men också om vad vänskap och lojalitet egentligen är.