Den tudelade visconten / Klätterbaronen / Den obefintlige riddaren

En människa väljer att efterleva en regel och följer den till dess yttersta konsekvenser eller så är hon kluven, stympad, ofullständig, sin egen fiende eller så är hon ingenting,  som en tom riddarrustning - i tre romaner, Klätterbaronen, Den tudelade visconten respektive Den obefintlige riddaren, försökte Italo Calvino beskriva samtidens människa. Trilogin som skrevs på 50-talet skilde sig mycket från Calvinos tidiga, realistiska romaner: tre fantastiska historier som är som mångtydiga sagor. De publicerades var för sig, men återutgavs 1960 tillsammans i en volym. Den tudelade visconten handlar om en man som av ett kanonskott klyvs i två halvor - en ond och en god. Klätterbaronen utspelar sig på 1700-talet. En pojke klättrar i uppror mot föräldrarna upp i ett träd och tillbringar sedan hela sitt liv i trädkronorna. I romanen om Agilulf, Den obefintlige riddaren, beskrivs den artificiella människan som bara fungerar på ett abstrakt vis, en rustning som går omkring men är tom inuti. I förordet säger Calvino själv:

"Jag har velat göra dem till en trilogi om erfarenheter av hur mänskliga varelser förverkligar sig, i Den obefintlige riddaren ett erövrande av varat, i Den tudelade visconten en strävan efter fullständighet bortom de stympningar samhället utsätter en för, i Klätterbaronen en väg till en icke-individualistisk fullständighet som kan uppnås genom troheten mot ett individuellt självbestämmande: Tre steg i riktning mot friheten..."

Förord: Sara Danius.