Hjälp jag heter Zbigniew

I ett anorektiskt radhus tillsammans med en rottweiler, fem katter, två varaner och tre överfinniga tonåringar i tristaste Haninge firar hela släkten Kuklarz fyrtioårsfest. Agnieszka fyller år och Zubrowka-nubbarna flödar. Polska hårda män måste skylla tårarna på snapsarna när vackra polska stämmor höjs till underbara känslomättade sånger i en kommun som stinker medelsvensson. Den svenskaste av dem alla, lillebror Zbigniew, är vår berättare och när festen fullständigt spårar ur behöver läsaren någon att hålla sig i.
Här ryms en skildring av att växa upp som machopojke i Stockholms mindre glamorösa kvarter, som andra generationens polack i ett samhälle där man bara vill smälta in trots att man har ett förnamn ingen kan uttala och ett efternamn som lockar till snuskiga skämt, trots ens pinsamma föräldrar som inte kan fixa reflexiva pronomen, och hur svensk man faktiskt kan bli om det är en överlevnadsstrategi. Men också en berättelse om äktenskap utan kärlek och barn som kommer i kläm, om män och pojkar -- men främst är det en hejdundrande rolig och galen fest.