Barnets uppfostran från andevetenskapens synpunkt

Citat ur boken: »Här skall endast ytterligare ett par exempel anföras. Enligt andevetenskapen måste ett så kallat nervöst, oro­ligt barn ha en annan omgivning än ett letargiskt, trögt barn. Allting kommer då i betraktande, från färgerna i rummet och på de föremål, som brukar omge barnet, till färgen på de kläder man tar på det. Man kommer då ofta att bära sig bakvänt åt, om man inte låter sig ledas av andevetenskapen, för den som är materialistiskt inställd kommer i många fall att göra precis raka motsatsen till det rätta. Ett nervöst barn måste man omge med röda eller gulröda färger och skaffa det kläder i samma färger. Hos ett letargiskt barn bör man däremot använda blå och blågröna färger. En färg framkallar nämligen mot­färgen i människans inre. Denna är till exempel grönt för den röda färgen, orangegult för den blå. Detta kan man lätt övertyga sig om, ifall man en stund betraktar en färgad yta och sedan snabbt vänder ögat mot en vit yta. Denna motfärg framkallas således av barnets fysiska organ och förorsakar de motsvarande, för barnet nöd­vändiga organstrukturerna. Har det nervösa barnet en röd färg i sin omgivning, så framkallar detta en grön motbild i dess inre. Och den verksamhet som sker, när det gröna framkallas, inverkar lugnande. Organen tar upp en tendens att bli lugnare.« »En sak under denna levnadsålder är det ytterst viktigt att man tar hänsyn till, nämligen att den fysiska kroppen skapar sig gradmätaren för vad som är nyttigt för den. Den gör detta genom en motsvarande utformning av be­gären. Man kan i allmänhet säga att en sund fysisk kropp hyser längtan efter det som gagnar den. Och så länge det kommer an på den fysiska kroppen hos en uppväxande människa, bör man noga lägga märke till vad den på ett sunt sätt kräver, åstundar och gläder sig åt. Glädje och lust är de krafter som på det riktigaste sättet lockar fram organens fysiska former. I denna riktning kan man otvivelaktigt synda svårt, när man inte försätter barnet i de adekvata fysiska för­hållan­dena till omgivningen. Detta kan i synnerhet ske i fråga om näringsinstinkterna. Man kan övergöda barnet med saker som gör att det fullständigt förlorar sina sunda näringsinstinkter. Men genom en riktig mathållning kan man vidmakthålla dessa instinkter hos barnet, så att det begär just precis allt – ända till ett glas vatten – som under vissa förhållanden är nyttigt för det, samt tillbaka­visar allt som kan skada det.«