Bokbarometern 2025 – äntligen frågar vi läsare och lyssnare

Idag släpptes Bokbarometern 2025 som undersöker svenskarnas läsvanor, attityd till böcker och läsning. Oavsett format. Förläggareföreningen står bakom och äntligen kan bokbranschen få riktiga siffror att förhålla sig till. Bokbarometern ska släppas årligen på Världsbokdagen 23 april.

– Bokbarometern är värdefull därför att forskningen vet ganska lite om den svenska läskulturen och om människors inställning till böcker och litteratur. Vad som har funnits att tillgå tidigare är antingen övergripande data eller mer eller mindre kvalificerade gissningar. Bokbarometern ändrar på detta, säger Karl Berglund och Ann Steiner, i ett pressmeddelande.

De senaste fem-sex åren har jag i olika sammanhang pratat om att bokbranschen saknar ordentlig statistik när det gäller läsning. Vi har SCB:s fritidsundersökning där läsning och böcker utgör en väldigt liten del och undersökningar om medievanor där böcker är en av många medier. Dessutom har Sveriges Radio varje år gjort en egen undersökning men utan att släppa siffror i detalj mer än några få nyhetsnotiser.

Hade vi haft resurser hade Boktugg för länge sedan gjort en sådan undersökning på samma sätt som Förläggareföreningen nu gjort – en intervjuundersökning med hjälp av Sifopanelen som är slumpmässigt rekryterad utifrån riksrepresentativa urval, och resultatet har viktats utifrån kön, ålder och region för att spegla den svenska befolkningen. Under perioden 10–17 mars 2025 har Kantar Media, på uppdrag av Svenska Förläggareföreningen, genomfört 1 003 intervjuer med personer 18–84 år.

Men nu finns alltså för första gången en ordentlig undersökning och viktigast av allt är att den ska bli årligen återkommande så att vi kan mäta utvecklingen av läsande, lyssning och attityder till läsning.

Äntligen!

I dessa tider då politiker tävlar om vem som kan skrika “Läskris!” högre än någon annan är det extra intressant att få veta mer om hur svenskarna faktiskt ser på läsning. Det är dock värt att notera att den här undersökningen fokuserar på vuxna, inte barn. Däremot finns gruppen unga vuxna (18-29 år) med.

Det finns både glädjande siffror och orosmoln i rapporten. Men eftersom det är den första Bokbarometern är det svårt att säga något om utvecklingen. Det går nämligen inte att jämföra resultatet med andra undersökningar mer än generellt.

På drygt 30 sidor hinner författarna gå igenom en hel del olika frågeställningar. Så låt oss ta några som diskuterats och debatterats på senare år.

Läser folk verkligen böcker längre?

Man kan lätt få intrycket att det är total kris för boken. Men redan i inledningen av rapporten får vi upplyftande siffror (min fetmarkering):
“Närmare en tredjedel av de tillfrågade (30 procent) läser eller lyssnar på böcker varje dag, en majoritet minst några gånger i veckan (53 procent) och mer än två tredjedelar minst några gånger i månaden (70 procent). För de flesta människor i Sverige är alltså böcker, bokläsning och ljudbokslyssnande en naturlig del av vardagen och en central del av deras kulturkonsumtion. Det framstår som viktigt att lyfta fram när det ofta talas om bokens och litteraturens minskade betydelse eller en pågående läskris.”

En del av detta är förstås inte helt frivillig läsning utan en del av studier. Men oavsett är det ju enorma siffror. Mer än hälften av de vuxna i Sverige läser eller lyssnar på böcker flera gånger i veckan.

Alla bara lyssnar på ljudböcker

Det pratas mycket om ljudböcker och det lyssnas mycket på ljudböcker. Framför allt växer denna del. Men hur går det för de övriga formaten? Pappersboken står sig stark medan e-boken fortfarande har svårt att slå igenom i Sverige.

“Den tryckta boken är det klart vanligaste formatet för bokläsning. Över en tredjedel av de tillfrågade (36 procent) anger att de läser tryckta böcker några gånger i veckan eller oftare. Motsvarande siffror för ljudböcker (16 procent), e-böcker (5,5 procent) och andra former av litteratur på internet (8 procent) är alla klart lägre”, skriver författarna.

Just denna grafik blir väldigt intressant att följa över tid. Kommer de tryckta böckerna att minska på bekostnad av ljudböcker och/eller e-böcker? Men nästan än mer intressant är den understa stapeln. Den okända läsningen av litteratur i andra former online. Vad är det?

Rapportförfattarna konstaterar att i tidigare studier över läsvanor finns ingen motsvarande kategori, vilket gör att det inte finns några jämförelsepunkter. Frågan som ställdes i enkäten var: ”Hur ofta gör du följande? Läser andra former av digital litteratur på internet (t.ex. via AO3, Wattpad eller liknande plattformar)”.

För den som läser Boktuggs Analysbrev är det förstås inte helt överraskande, det är bara några veckor sedan vi skrev om författarna som tjänar miljoner genom att publicera sina följetonger på Patreon och locka nya läsare via plattformar som Royal Road. De allra flesta som skriver och publicerar sig på Wattpad och andra plattformar har inte så många läsare att de kan tjäna pengar på det. Däremot blir det en plantskola där förlagen hittar nya författare.

Bokförsäljningsstatistiken mäter inte läsning

Det talas ofta om att förlag och författare får för dålig ersättning för lyssning på ljudböcker. Det har blivit en oemotsagd sanning. Men rapporten pekar återigen på att det inte rakt av går att jämföra sålda böcker och sålda (strömmade) ljudböcker. Det är helt enkelt två olika saker. Det sistnämnda är betalning för faktisk konsumtion. Det förstnämnda kan vara betalning för intentionen att läsa en bok eller för att flera personer ska läsa boken.

Ur rapporten: “(…) bokförsäljningen endast utgör en del av vad människor faktiskt läser. Vid sidan av köpta nya böcker läses böcker man redan äger, lånade böcker via bibliotek eller vänner och bekanta, antikvariskt köpta böcker (…)”

Med andra ord: Ibland kan förlagen få sämre betalt för en pappersbok än för en ljudbok. Även detta har vi skrivit om i Analysbrevet tidigare, Var går gränsen mellan privatbibliotek och piratbibliotek?

I den publika debatten har vi än så länge nästan bara hört om problemen för de förlag som ger ut kurslitteratur där en växande och alltmer effektiv handel med begagnad kurslitteratur påverkar försäljningen negativt.

Däremot tenderar vi att glömma bort det faktum att böcker lånas och läses inom familjen, på arbetsplatser och mellan vänner. Därför blir några sålda böcker inte ens utlästa medan andra blir sönderlästa.

Var hittar folk böcker?

“På frågan om hur respondenterna huvudsakligen fick tag på sina böcker fanns möjlighet att ge flera svar, och det var påtagligt att många använder olika kanaler för att skaffa böcker. De vanligaste sätten är via bokhandeln (41 procent), internetbokhandeln (39 procent) och biblioteken (35 procent), samtliga kanaler som sannolikt främst avser tryckta böcker. På fjärde plats befann hamnar familj och vänner (28 procent) och på femte plats bokströmningstjänster (24 procent)”, skriver man i rapporten.

Det här är ju också intressant ut perspektivet att vi vet att det säljs mycket fler böcker via nätbokhandel än via fysisk bokhandel. Så varför är just fysisk bokhandel den största källan? Kanske för att många besöker bokhandeln åtminstone någon gång per år i samband med rea eller julhandel. Medan inte alla handlar böcker på nätet.

Att man får böcker via familj och vänner kan innebära både att man låner eller ärver böcker och att man får böcker i present. Den här frågan är kanske ett område där man hade önskat någon ytterligare fråga för att få en bättre bild av hur stor del av de böcker folk läser de köper själva, får i gåva eller lånar.

Inköpskanal är en sak, inspirationskälla är en annan. Jag läser vidare i rapporten:

“På den närliggande frågan varifrån man får sina bokrekommendationer är ”vänner och bekanta” det i särklass vanligaste svaret – mer än hälften av respondenterna (56 procent) angav detta som den viktigaste källan för att välja vilka böcker man ska läsa eller lyssna på. Andra centrala källor till bokrekommendationer var recensioner och kulturjournalistik (31 procent), bokhandel (30 procent), bibliotek (26 procent) och sociala medier (22 procent)”.

Vänner och bekanta är väl det som kallas word-of-mouth, eller andelen personer som läst en bok och tycker den är så bra att de spontant rekommenderar den till folk de känner. Men mer överraskande är då kanske att recensioner och kulturjournalistik är så viktigt? Eller upplevs vara det. Är det fortfarande viktigare än Tiktok? Det visar sig vara en generationsfråga.

“Gruppen över 65 är dem som i klart högst grad förlitar sig på recensioner och kulturjournalistik (42 procent) och bibliotek (35 procent) för sina bokval. Omvänt är de unga vuxna den enda grupp där sociala medier (34 procent) har en större betydelse för bokval än recensioner och kulturjournalistik (25 procent). Detta är förmodligen delvis en effekt av genomslaget för Booktok och andra digitala plattformar för att diskutera läsning och böcker, delvis en mer allmän effekt av unga vuxnas medievanor. Gruppen 30–49-åringar sticker ut på så vis att de i högst utsträckning förlitar sig på bokströmningstjänsternas rekommendationer (23 procent).”

Är det coolt att vara bokläsare?

Ur rapporten: “En fråga som ställdes i Bokbarometern var om respondenterna ansåg sig själva vara en bokläsande person. En majoritet av de tillfrågade (54 procent) ansåg att påståendet stämmer ganska bra eller helt och hållet. Omkring en femtedel av respondenterna som läser böcker i någon omfattning (20 procent) instämde däremot inte alls.”

Är det något som bokbranschen kan jobba med är det kanske just attityden till läsning som … hobby?

“Det mest framträdande mönstret är att andelen kvinnor som identifierar sig helt och hållet som bokläsare är väsentligt högre (40 procent) än motsvarande andel män (16 procent). Omvänt identifierar sig 30 procent av männen inte alls som bokläsare. Motsvarande andel av kvinnorna är 11 procent.”

Kvinnorna dominerar – men inte så stort som vi tror

Vilket tar oss vidare till det där med att bokbranschen och läsandet är kvinnodominerat. I olika sammanhang har jag fått höra att så mycket som 80 procent av både läsare och köpare av böcker är kvinnor. Så vad säger rapporten om detta? Jag ställer frågan till en av författarna.

– Det finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor i hur mycket de uppskattar att de läser, men förhållandet är långtifrån 80/20. Starkast är skillnaden i ljudboksformen, där kvinnor uppskattar att de läser ungefär dubbelt så mycket som män. En annan tydlig skillnad gäller identifikation: mer än dubbelt så många kvinnor jämfört med män identifierar sig som bokläsare, och närmare 30 procent av männen identifierar sig inte alls som bokläsare (se diagram 5). Så ja, det finns en tydlig skillnad mellan könen, men den är absolut inte 80/20. Och skillnaden i identitet kopplad till bokläsning är starkare än praktiken att läsa böcker, säger Karl Berglund.

Så vad ska branschen göra med denna insikt? Fortsätta fokusera på att ge ut böcker som kan förväntas attrahera den stora målgruppen kvinnor – eller fundera över ifall det går att locka fler män att läsa böcker? Är det i så fall utgivningen eller marknadsföringen som behöver förändras? Och är det förlagens eller återförsäljarnas uppgift?

I en annan del av rapporten som handlar om varför man läser framkommer även en annan skillnad mellan könen:

“Män läser i högre utsträckning än kvinnor för att lära sig saker (52 procent jämfört med 39 procent), medan kvinnor i högre grad än män läser för att koppla av (72 procent jämfört med 57 procent) och för att bli underhållna (66 procent jämfört med 57 procent). Resultaten hänger sannolikt samman med att män i högre grad läser facklitteratur och kvinnor i högre grad skönlitteratur och att bokläsning därmed fyller delvis olika funktioner för män och kvinnor.”

Läsglädje viktigare än läsförmåga?

Många vill läsa och tycker det är viktigt att läsa, men gör det ändå inte. På frågan “Varför?” är det tre anledningar som sticker ut: brist på tid (55 procent), tid spenderad med andra medier istället för böcker (45 procent) och brist på ork (32 procent). Mycket längre ner kommer svaren “att inte veta vad man ska läsa” (8 procent), “att böcker är dyra” (7 procent) och “att det är svårt att få tag på böcker” (6 procent).

Det kanske mest alarmerande i rapporten är då författarna konstaterar: “Vad som framträder är en bild där sju av tio vill läsa mer än de gör, men där de flesta samtidigt angav att de inte har tid eller ork att göra det, primärt eftersom de spenderar tid med andra medier istället. Särskilt framträdande är det här mönstret för gruppen unga vuxna: nästan ingen är nöjd med hur mycket de läser, samtidigt som många angav att de inte orkar läsa eller att det inte känns kul.”

Vilket för oss tillbaka till tävlingen om vem som kan ropa Läskris högre än någon annan. Har vi en läskris?

– Det beror på vilket perspektiv man antar och som vi skriver i slutet av vår rapport kan den användas både för att belägga och vederlägga en pågående läskris. Men generellt i samhället är det svårt att argumentera för att det pågår en läskris eftersom en majoritet av respondenterna säger att de läser på veckobasis. Särskilt pensionärerna läser på historiskt höga nivåer, säger Karl Berglund och tillägger:

– Tittar man specifikt på gruppen unga vuxna (18–29 år) finns det dock visst fog för att tala om en läskris. De läser minst av alla grupper (trots att de studerar), de identifierar sig i klart lägst grad som bokläsare och de anger i högre grad än alla andra grupper att de inte orkar eller har lust att läsa. Samtidigt vill de läsa (eller känner att de borde läsa) i högst grad, men de gör det alltså inte.

Jag återgår till att citera just ur rapporten:

“Utvecklingen kan också relateras till debatter och politiska utspel om en pågående läskris i Sverige (vilken både kan motsägas och beläggas med denna rapport). Det satsas för närvarande mycket på att få barn och unga att läsa mer och bättre, men det är framför allt de tekniska aspekterna av läsning som färdighet som lyfts fram. (…) Eftersom de flesta människor läser böcker för att koppla av eller för att bli underhållna framstår ett ensidigt fokus på teknisk läsinlärning som en tveksam strategi för att öka bokläsningen i samhället.”

Slutklämmen i rapporten blir därmed ett budskap till politiker men även alla som verkar i bokbranschen:

“Om politiker på allvar vill skapa framtida bokläsare måste man också i de dokument som styr skolan lyfta fram och möjliggöra läsupplevelser av skönlitteratur. Annars riskerar vi i framtiden att få en kultur där alla vill eller känner att de borde läsa, men där få gör det.”

Det är viktigt att kunna läsa. Det är nyttigt på många sätt. Men om det reduceras till bara nytta är risken att barnen uppfattar det på samma sätt som … vad vet jag – tandborstning? De gör det för att de måste, inte för att de längtar efter att göra det.

Jobbar du med böcker i någon form ska du förstås läsa hela rapporten själv också.