Jenny Aschenbrenner romandebuterar med kluvna känslor: Lite hispigt

Litteraturkritikern Jenny Aschenbrenner romandebuterar med kluvna känslor:
– Det är mest roligt men känns också lite hispigt, även om andan inom kritikerkåren inte är att sabla ned en debutant även om hen också råkar vara kritiker, säger hon.

Jenny Aschenbrenner har länge ägnat sig åt kulturjournalistik och litteraturkritik, bland annat i Sveriges Radio P1 och Svenska Dagbladet. Nu debuterar hon med romanen Den enda vägen är upp, baby. Romanen har hon skrivit på lediga stunder och kortare tjänstledigheter med en frihetskänsla i kroppen.

– Jag tänkte länge att jag inte behövde visa texten för någon om jag inte ville. Jag skrev bara för mig. Det gav mig en total frihet att prova mig fram både med innehåll och språk.

Kunde ta ut svängarna

Hon behövde inte ”safea”. Men halvvägs tog det stopp och hon kom inte vidare på egen hand. Då anmälde hon sig till en skrivarkurs för författarna Monika Fagerholm och Mia Franck.

– Jag behövde lite handledning med konkreta tekniska råd för att baxa texten över ett krön.

”Den enda vägen är upp, baby” är en uppväxtskildring från höghusdelen i 1980-talets Stockholmsförort Täby, platsen där Jenny Aschenbrenner växte upp. Ett av romanens bärande teman är klasskillnader.

– Det var stor skillnad mellan barn som bodde i villa och de som bodde i höghus. Men det tror jag är ännu mer utpräglat i dag.

Trots att romanen utspelar sig i Täby under 1980-talet är den inte självbiografisk.

– Jag har använt mig av miljön, vissa händelser och stämningar. Det som händer personerna i boken har inte hänt mig.

I berättelsens centrum står Erika som i romanens inledning får veta att hennes bästa vän från barndomen, Paula, är död. Det blir upprinnelsen till ett minnesarbete som omfattar doften av luktsudd, smaken av häxblandningar och känslan i ett par tajta jeans.

– En av impulserna till att skriva romanen var att jag ville återvända till min barndoms Täby. När jag väl började förvånades jag av hur sinnliga minnena var. Det var just dofter, smaker och känslor som kom till mig.

Vänskap och svek

När romanens Erika och Paula blir vänner är de lågstadiebarn. De inleder en vänskap som bär in i tonåren. Berättarrösten tillhör den vuxna Erika. Jenny Aschenbrenner skildrar de stora känslorna av att upptäcka och anse sig äga världen – och sedan få den bortryckt genom övergrepp och svek.

– Jag tycker om böcker som skildrar flickor och deras vänskaper. För mig var det intressant att utforska en extremt intensiv vänskap som sätts på spel på grund av händelser romanpersonerna själva inte styr över.

Text: Mats Almegård/TT

Fakta: Jenny Aschenbrenner

Namn: Jenny Aschenbrenner

Född: 1973. Växte upp i Stockholmsförorten Täby

Gör: Litteraturkritiker och kulturjournalist, redaktör för Översättarcentrums tidskrift ”Med andra ord”.

Aktuell med: Debutromanen Den enda vägen är upp, baby.

Fakta: Tre favoritskildringar av vänskap mellan flickor/kvinnor:

”Förutom Elena Ferrantes självskrivna serie om Lila och Elena så även:

Monika Fagerholms ”Den amerikanska flickan”

En vild och krängande och underbar roman där två tilltufsade flickor, Doris från träsken och harmynta Sandra, blir vänner bortom symbiosens gräns och leker med allt som gör ont och är farligt.

Simone de Beauvoir ”De oskiljaktiga”

Feministikonens självbiografiska och intensiva berättelse om en passionerad vänskap med henne och en jämnårig flicka, och om allt som fjättrade dem båda i ett trångt litet flickliv – kyrkan, familjen och samhället.

Inger Edelfeldt ”Juliane och jag”

En ungdomsboksklassiker för alla flickor som inte trivs i flickrollen, om att finna en ny vän som också bär svärtan som en medalj, och tillsammans med henne åkalla de mörka krafterna för att spränga den rosa lilla rollen.