Jag var nog 15–16 när jag för första gången hörde talas om min pappas farfar. Att han var okänd och att det inte fanns några som helst spår av honom. I den åldern finns det annat som är mer intressant, så jag ryckte nog mest på axlarna och gick vidare med mitt liv.
Skrivandet har sedan utgjort en stor del av mitt liv. Att skriva – och läsa – avhandlingar, vetenskapliga artiklar, myndighetsrapporter, utredningar och analyser av allehanda slag, det är vad jag har gjort i 25 år och fortfarande ägnar dagarna åt. Att skriva skönlitterärt har varit en tanke som först på senare år har slagit rot och så sakteliga har vuxit sig starkare.
Idéer har förvisso inte saknats, men de har varit flyktigare än solsken i november. Men så blev jag intresserad av släktforskning. Jag hade ju ett mysterium – den fortfarande okände fadern. Mannen som dök upp i Norrlands inland, just när första världskrigets elände ersattes av spanska sjukans plågor, och sedan försvann igen.
Intresset blev till en bok, som jag skrivit tillsammans med min far. När jag berättar om släktmysteriet för min tonårige son reagerar han på ungefär samma sätt som jag gjorde; han ler lite överseende och fortsätter med sitt liv.
Men stjärnorna lyser vidare
- Förlag: Visto förlag
- Utgiven: 2024-09-26
När bröderna Thor och Varg år 865 kliver i land på de brittiska öarna, för att hämnas den store krigaren Ragnar Lodbrok, vet de förstås inget om hur deras val kommer att påverka historien. Men de ska lämna spår efter sig. Läs mer »
