Patrik Henriksson debuterar med I glömskans spår hittar jag tillbaka

Patrik Henriksson

​Jag heter Patrik Henriksson. Är trebarnspappa och bor i Göteborg sedan 2008, men född och uppvuxen i Kiruna.

Om mig i korthet. Jag hade inte tänkt skriva prosa. Jag hade tänkt skriva musik. Gjorde det under en tid. Spelade även en del, men slutade helt. Avskedet till musiken blev tvärt.
Började plugga arkitektur på Chalmers, men avbröt efter första terminen. Blev systemutvecklare istället. IT-branschen var ju framtiden! Men så small det till och Dotcom-döden gjorde entré.

Jag hade vid tiden fått mitt första barn och osäkerheten fick mig att byta bana igen. Säljbranschen är bra tänkte jag. Och så kan jag bli min egen sen. Det blev jag och startade upp.
Kort därefter insjuknade min mor i Alzheimer. Fick återigen revidera mina planer. Ville bara hjälpa henne till ett fortsatt bra liv. Hon fick det. Då kunde jag släppa och sedan flytta.

När jag efter något år besökte mitt Kiruna igen kom min bok faktiskt till mig. Av en händelse. Nu behövde jag bara skriva den.

Resultatet blev min debutroman.

I glömskans spår hittar jag tillbaka

I glömskans spår hittar jag tillbaka

I glömskans spår hittar jag tillbaka är en hjärtevärmande memoar av författaren Patrik Henriksson.

I denna berättelse återvänder han till sin barndoms Kiruna och låter minnena flöda fritt. Det är som om han kan höra sin mammas röst, även om den i verkligheten tystnat för alltid. Men det är mer än bara en nostalgisk resa; det är en upptäcktsfärd genom barnets värld. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.