Ljudboken är ett praktiskt sätt att få till sig litteratur medan man gör något annat. Men kan den vara något annat än enbart ett enkelt och snabbt sätt att konsumera böcker? I projektet Den lyssnande kritiken undersöks just det.
När du pendlar, rensar ogräs, tömmer diskmaskinen eller promenerar, ljudboken kan finnas där oavsett hur kort stund det handlar om. Enkelt och praktiskt.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
– Det talas och skrivs mycket om ljudboken, men det finns ingen kritisk diskussion om vad ljudboken är och kan vara. Litteraturkritik ägnar sig enbart åt tryckt litteratur idag. Vi har försökt belysa ljudboken ur olika vinklar och utforska möjligheterna till en litteraturkritik som utgår från ljudboken, säger projektets samordnare Erik Lindman Mata.
Utforskar musikala perspektivet
En del i projektet handlar om uppmärksamhet. Vad är det man lägger märke till i en bok? Hur påverkar den visuella upplevelsen medan man lyssnar? En annan del handlar om dramaturgi. Utan publik kan inläsaren bara interagera med sig själv och det märks i resultatet, är texten inläst eller uppläst? Att höra om någon bara läser från ett papper är lätt.
I ett experiment med fokus på det musikala perspektivet utforskade deltagarna vad som händer om man lyssnar på ljudboken tillsammans i en konsertsal, som en sagostund på förskolan men i ett större format. Femton personer lyssnade tillsammans på Torgny Lindgrens bok Minnen i 6,5 timmar, dock med pauser, och träffades dagen efter för att diskutera.
– Det var fint och intressant, ett visst fokus kom när vi satt och lyssnade tillsammans. I det sammanhanget kan man se ljudboken som ett ljudverk, ett konstverk man tar till sig.
Är ljudboken en adaption?
I en diskussion påpekade en deltagare att man borde prata om ljudboken som en adaption, på samma sätt som till exempel en filmatisering, och på samma sätt göra en ljudbokskritik som utgår från just adaptionen och inte den tryckta texten.
– Varför inte testa att sätta recensionen av en ljudbok bredvid recensionen av den tryckta boken? Hur skiljer de sig åt? Man kan se det som ett annat konstnärligt verk, säger Erik Lindman Mata.
I ett samtal efter att deltagarna lyssnat på delar av Obscuritas av David Lagercrantz, inläst av Gunilla Leining, och Sula av Toni Morrison, inläst av Ewa Fröling, hamnade diskussionen i vem som var den bättre inläsaren vilket väckte tankar.
– Jag tyckte att Ewa Fröling var mer professionell, medan deltagare påpekade att en spröd, sensuell röst som hennes kanske inte passar till alla texter, till exempel inte till texter som avhandlar rasistiskt förtryck. Det fick mig att tänka på ljudutrymmet som finns mellan texten och inläsaren.
Hur stor roll spelar ljudbokens producent?
En duktig inläsare kan hålla tonen genom hela boken vilket gör det lättare att klippa ihop. Men hur påverkar den tekniska delen av produktionen slutresultatet? Vilken betydelse har det vem som klipper? Eller vem som bestämmer vad som är en bra tagning?
– Kan man tänka sig olika ”labels”, som i musikvärlden där olika skivbolag har olika sound, som Motown med sitt eget sound? Indie-studior med en särskild ljudboksstil?
Det finns inga riktlinjer för vad en ljudbok är eller ska vara vilket öppnar för möjligheter som Erik Lindman Mata inte tycker uppmärksammas fullt ut idag, utan att för den delen komma in i radioteaterns sfär.
– Det är intressant att titta på vilka texter man kan göra något särskilt med, att ljudboken inte bara är ett format som ska vara kort och lättillgängligt, utan att problematisera ljudboken. Att lyssna på ljudböcker skiljer sig från när vi läser tryckta böcker, vi använder olika sinnen. Vi har ett nära förhållande till ljud och olika inläsare kan ge väldigt annorlunda upplevelser.
När deltagarna jämförde två versioner av Kerstin Ekmans Löpa varg, en ljudbok inläst av Lennart Jähkel och en talbok inläst av Örjan Blix, framkom just det. Talböcker är tänkta att vara neutrala, men här upplevdes inläsningen av Örjan Blix som mer teatralisk än den av Lennart Jähkel, kanske beroende på att lyssnaren har en bild av skådespelaren Lennart Jähkels tidigare roller som passar den aktuella ljudboken.
Den lyssnande kritiken är ett utforskande och prövande projekt. Ingången har varit att konstruktivt och nyfiket undersöka olika dimensioner av ljudboken, och i september anordnas en slutkonferens. Projektet genomförs med stöd från Kulturrådet.
Mer information finns på projektets hemsida.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
