Bör svenska författare gå ut i strejk? Det frågar sig författaren Göran Sommardal i en debattartikel – och påminner om Biblioteksaktionen 1969.
Ljudböcker är populära – hos läsarna. För författarna är det mindre kul att få så lite betalt och att bokförlagen inte är öppna och transparenta med ersättningsmodellen. Det skriver Göran Sommardal i en debattartikel i Göteborgs-Posten, apropå en diskussionsdag som Författarförbundet genomfört.
Författaren Monika Fagerholm tog då upp Amazons ljudbokstjänst, där kunden betalar prenumeration per månad. Det berättigar till lyssning på en bok och författaren ersätts per lyssning.
”Om Amazon, som ju inte direkt hyllas för att behandla sina medarbetare eller entreprenörerna i sitt kommersiella nätverk med silkesvantar, kan skriva avtal med författarna som innebär öppenhet och raka rör, varför skulle inte skandinaviska bokförlag kunna göra detsamma?”, skriver Sommardal.
Han frågar sig om inte en strejk skulle kunna sätta press på aktörer som Bonnierägda Bookbeat och Storytel, som äger Norstedts, och påminner om att den så kallade Biblioteksaktionen 1969, som bland andra Astrid Lindgren deltog i, lyckades med att höja biblioteksersättningen för författare.
”Kanske kan man börja med en sittstrejk. Vägra att kryssa för någon annan ruta i bokkontraktet än den som gäller rätten att ge ut en fysisk bok, och kanske en e-bok? Behålla alla de andra rättigheterna för sig själv, så länge?”, skriver Sommardal och fortsätter:
”Därmed också indirekt sätta press på regeringen att lagstifta enligt det EU-direktiv, DSM-direktivet, där upphovsrättsinnehavarna får rätt till full insyn i avtal som gäller deras rättigheter, också de digitala?”
