Svenska Akademiens Ordbok: ”Ordböckernas urmoder” riskerar nedläggning

Enbart bokstaven ”S” tog 40 år att kartlägga — arbetet med Svenska Akademiens Ordbok har pågått i hela 140 år. Även om ordbokens finansiering nu är hotad fortsätter redaktionen att planera framåt.

”Vrett till åväxt”, så står det på det alldeles färska, näst sista bandet i Svenska Akademiens ordbok, SAOB. Nästa år fullbordas kartläggningen av det svenska språket från 1520-talet fram till i dag, och sammanlagt kommer ordboken då att omfatta hela 30 000 sidor och en halv miljon ord.

På redaktionen i Lund slår huvudredaktören Bo-A. Wendt stolt upp det nya bandet.

– Det här är unikt för det innehåller flest olika bokstäver av alla band i SAOB, sex stycken: V-W-X-Y-Z-Å. ”X” tog bara några månader att gå igenom, säger han.

Bokstaven ”S” krävde däremot hela 40 års arbete och utgör cirka en tredjedel av det digra verket. S är visserligen den initialbokstav som har flest ord i svenskan men under dess period i bokens historia, mellan tidigt 60-tal till 2002, beskrevs också orden särskilt noggrant.

– Redaktionen firade med champagne när vi fick byta till ”T”. Vissa höll bara på med en bokstav under hela sin tid här, säger biträdande redaktör Eva Nordgren – som själv anslöt under bokstaven ”S” och blev kvar.

– Detta är mitt första jobb. Jag kom hit som 25-åring, 1994.

Biblar och Ikeakataloger

Bara tre andra ordböcker över germanska språk är jämförbara med SAOB, och en tydlig föregångare är den kanske mest kända, The Oxford English Dictionary.

– Man kan säga att svenskan är ett av världens mest beskrivna språk, delvis tack vare SAOB, säger redaktionschef Christian Mattsson.

Dess material kommer från 22 000 källor med fler än nio miljoner citat – alla insorterade i arkivets så kallade ”kapslar”, alltså arkivboxar. Där väljer Eva Nordgren en grupp ord och undersöker vilken variation de har haft i böjningar, stavningar och former. Hon kompletterar också med andra källor: på redaktionen finns biblar från 1500-talet, gamla växtkataloger och skönlitteratur – av allt från Strindberg till Jason ”Timbuktu” Diakité. Men även Ikeakataloger, kyrkoböcker och bouppteckningar.

– SAOB:s stora styrka är att det är en mycket detaljerad beskrivning av språket, grundad på en självständig analys av ett stort material. Men det har också lett till dess stora svaghet. Precisionen har gjort att det har tagit väldigt lång tid att producera den nya kunskapen och därmed har de äldsta delarna hunnit bli väldigt gamla, säger Bo-A. Wendt.

Ingen finansiering

Planen har hela tiden varit att ordboken ska revideras när den blir klar nästa år. Men nu ser Svenska Akademien sig tvingad att upphöra med finansieringen, som kostar dem runt 17 miljoner kronor per år. Arbetet med att söka nya finansiärer pågår.

1 176 språkforskare, författare och översättare har vädjat i ett upprop till Svenska Akademien om att låta SAOB leva vidare. Christian Mattson är glad över intresset – han kallar SAOB för både ”nationalklenod” och ”ordböckernas urmoder”.

– Funnes inte den hade andra haft det mycket svårare att skriva sina ordböcker. Så det är som en grundbult i svensk språklig infrastruktur, hävdar han och Bo-A. Wendt tar vid:

– Det är en dokumentation av det svenska språket från 1500-talet och framåt och därmed också en dokumentation av den svenska kulturhistorien och historien i stort, eftersom det är språket som bär hela vår kultur.

Både allmänhet och forskare som vill uttyda historiska texter behöver SAOB, argumenterar Bo Wendt, om de inte själva vill göra grundforskningen. Dessutom är det en språkhistorisk dokumentation.

Måste förnyas

Det stora engagemanget för ordboken har gett redaktionen råg i ryggen och man arbetar nu entusiastiskt med en tioårsplan för revideringen. Ordboken är både ojämn och inkomplett – Christian Mattsson kallar den ”hopplöst föråldrad” i vissa delar – bland annat i sin beskrivning av andra folk.

De första bokstäverna beskriver också bara 1800-talets språk. Ord som allergi, atombomb och dator ingår inte – medan andra ord har skiftat betydelse. Som ”Chaufför”, säger Eva och läser definitionen: ”en maskinist eller eldare på en automobil”. Beskrivningen av 1900-talets språk är skev, och det är bland det första redaktionen skulle vilja revidera.

Redaktionen diskuterar också en rad andra nödvändiga förändringar. Som förkortningarna. Det vanligt förekommande ordet ”eller” kortades till exempel till enbart l och en punkt: ”l.”, ett bruk som bara används här. Det kompakta redovisningssättet har till och med professorer i nordiska språk misstolkat, säger Eva Nordgren och fortsätter:

– Det är jättekul att berätta för gymnasieungdomar om den här guldgruvan. Men man vill ju att de ska kunna läsa texten också.

Christian Mattsson hoppas att revideringen ska göra ordboken tillgänglig för fler.

– Idealet når vi nog inte upp till men vi tror att vi kan åstadkomma en mycket bättre version på tio år.

Text: Elin Swedenmark/TT