65 år som band och 55 låtar på Svensktoppen – men framför allt ett fenomen. När Sven Ingvars långa historia ska sammanfattas i bokform vill bandet förmedla mer än bara hårda fakta.

– Sven Ingvars har verkat under åtta decennier. Jag tycker det är viktigt att man försöker spegla tiden, hur Sverige har förändrats, genom den här historien, säger frontmannen Oscar Magnusson.

1995 släpptes den första officiella Sven Ingvars-biografin Spex, dragspel och rock’n’roll. Då hade bandet, som bildades 1956, gjort succé på Hultsfredsfestivalen och red på en våg av nostalgi. Nya fans hittade till musiken, inte minst efter att Sven-Ingvars spelat in skivan ”På begäran”, som tilldelades en Grammis.

”Det är inte så jädra lätt att göra covers på sig själv”, sa Sven-Erik Magnusson i sitt tacktal.

Prata om det svåra

Sedan dess har mycket hänt. Sven-Erik Magnusson gick bort 2017 och sonen Oscar tog över bakom mikrofonen. Han är den som tagit initiativet till den nya biografin Sven Ingvars: Ett år i taget och även till att prata om det svåra: de sista åren då Sven-Erik var sjuk i cancer och sorgen efteråt.

– Sjukdomstiden var vidrig, men man har inte ensamrätt på sorg. Jag har inget emot att prata om det och att väva in ett mörkt stråk i det vi gör. För mig ger det musiken en botten, som i nya låten ”Röda trådens slut”. Folk har nog tänkt att Sven Ingvars bara är glädje och det är det ju. Men till exempel Frödings texter, i dem kan det vara ganska kôlsvart.

Han syftar bland annat på att spelfilmen ”Under ditt parasoll” nästan försatte bandet i konkurs. Tonsättningarna av Gustaf Frödings dikter på skivan ”Sven-Ingvars i Frödingland” 1971 blev räddningen.

Andra minnen

Författaren Anders Nilsson har intervjuat den närmaste familjen, den legendariske producenten Göte Wilhelmsson (i dag 93 år gammal) och de enda två kvarvarande bandmedlemmarna Ingvar Karlsson och Sven-Olof Petterson (känd som SOP) som var med under storhetstiden på 60-talet.

– Ingvar och pappa var lite … jag vill inte säga medieskadade, men har man fått samma frågor i 50 år så är det klart att svaren blir väldigt lika. Det jag har gjort är att öppna upp arkiven, sedan har jag suttit med under många intervjuer. Anders och jag har försökt få folk att leta upp andra saker i minnet än det man hört förut.

Oscar Magnusson är född 1981 och kom med i Sven Ingvars 2006. Under de sista tio åren stod han vid sin pappas sida på scenen som gitarrist och var den som lade andrastämman på låtar som ”Två mörka ögon”, nu förvandlad till finstämd ballad.

TT: Framkom det saker du själv inte visste under arbetet med boken?
– Nja. Jag har faktiskt haft koll på det mesta eftersom jag förvaltar arkivet. Ingvar och hans fru, som inte lever längre, hade 16 pärmar med urklipp som jag fick ta över. En av de roligaste grejorna var mötet mellan Ingvar och SOP. De hade inte pratat med varann på över 30 år, sedan SOP lämnade bandet. Men de bara tittade på varandra, sa ”Tjänare” och började prata gamla minnen direkt.

Växte upp på scen

Sven-Erik Magnusson var bara 13 år när han, Ingvar Karlsson och Sven Svärd (fyra, respektive tre år äldre) bildade Sven-Ingvars Trio i Slottsbron utanför Grums. Sven Ingvars: Ett år i taget tar avstamp i den första tiden, då Sven-Erik valde mellan bandyn och musiken, fick jobb på bruket och köpte sin första gitarr på avbetalning.

– Pappa spelade klarinett och saxofon, det var Sven Svärd som fysiskt sprang fram till mikrofonen efter varje låt och presenterade nästa, för att sedan springa tillbaka till trumsetet igen. Först efter ett tag insåg han att pappa passade som frontfigur, säger Oscar Magnusson.

Sven-Erik Magnusson blev ”Värmlands rockkung” och växte i princip upp på scenen. Men det är skillnad på att hamna i rampljuset som tonåring och att ta över som frontman i sena 30-årsåldern.

– Jag är inte uppväxt med att vara folkkär och en svärmorsdröm – vad jag vet. Och det är jag glad för.

Text: Ann Edliden/TT

Nya boken om Sven Ingvars

Sven Ingvars : Ett år i taget

av Nilsson, Anders

• Förlag: Mondial
• Format: Inbunden
• Språk: Svenska
• Utgiven: 2021-11-15
• ISBN: 9789180021173

Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutlet

Oscar Magnusson om …

… musikaliteten i tidiga Sven-Ingvars:
”Rune Bergman lärde sig spela bas fram till en sorts tröskel, och ”låg på” tempomässigt i sitt spel, samtidigt som Sven Svärd hade sitt lite bakåtlutade trumkomp, ”på tissda, på torsda”, som han i och för sig var kung på, men ibland behövdes det något annat vid inspelningarna.
Pappa berättade om en låt som börjar med baskagge och virvel, men det kunde inte Sven så pappa fick stå vid baskaggen och SOP slå på virveln. Men man kan aldrig förringa det sväng som uppstod i dragkampen mellan Runes bas och Svens trummor, och pappas gitarr som ett stadigt lokomotiv, hans tajming och frasering i sången samt Ingvars egensinniga gitarrspel.”

… fiaskot med ”Under ditt parasoll”:
”Jag har aldrig upplevt att bandet har skämts för filmen. Jag fick se den som liten och minns att jag tyckte det var konstigt att pappa pussades med någon som inte var mamma. Men det är klart att man undrar hur de tänkte när de lade pengarna på det projektet. Intrycket man får är att de har varit väldigt känslostyrda i sina beslut.”

… att bli ”kändis”:
”Det är inget man eftersträvar. Det kommer med på köpet på något konstigt sätt och jag försöker ha en ganska pragmatisk syn på det. Det blir tydligt sedan man fick barn att pappa inte tog med sig jobbet hem, utan hemma var han bara förälder. Det har jag anammat också. Jag är glad att jag är 40 år och har verktyg som gör att det inte gör mig något om det skrivs dumma saker. Man kan åka hem och leka med lego med barnen så är det borta.”