I Sápmi betraktas Udtja Lasse som en hjälte. Bland icke-samer vet däremot få vem han var. I höst har hans berättelser givits ut i en ny bok samtidigt som Giron Sámi Teáhter turnerar med en hyllad pjäs om hans liv.
Som ”en av livets ljuvligaste dofter” beskriver han ”kåtatäven” – en blandning av olika doftförnimmelser, syn- och hörselintryck framkallade av brinnande björkved, kaffepannan och nytjärade redskap. När han blir varse den känner han sig hemma och vill inte vara någon annanstans.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
– De här beskrivningarna är väldigt speciella, det är bara en person som själv har upplevt detta som kan skriva så här, säger Tomas Bresky, manusförfattare till pjäsen om Udtja Lasse som nu spelas på Giron Sámi Teáhter.
Renbeteskonvention
I den postumt utgivna boken Minnen och historier från Lappmarken återvänder han till barndomen i Varggájaure, det samiska bynamnet på Varjisträsk, i trakterna av Udtja sameby i Norrbotten.
Udtja Lasse var inte same själv. Som Lars Norberg hade han varit diplomat, ambassadör, förhandlare i FN och på Balkan, senare i livet också entledigad chef för den svenska förhandlingsdelegation för en ny renbeteskonvention.
Han växte upp på 1930-talet nära samer, flottare och rallare som byggde Inlandsbanan. Fadern var snickare och modern startade bageri men skrev också dagböcker, som sonen många decennier senare skulle komma att citera och inspireras av.
Lycklig barndom
Udtja Lasse skildrar en lycklig barndom, utan elektricitet och rinnande vatten inomhus men där ”allt var tillräckligt och räckte till alla”.
Men tack vare moderns dagböcker kan han också berätta om den fruktansvärda upplevelsen på ett turnerande tivoli som visade ett ihoptorkat huvud ”med krullhår och allt” som får honom att tänka på ”Mörkrets hjärta” av Joseph Conrad.
I en annan berättelse skildrar han Betlehems stjärna, en prostituerad som frös ihjäl och sedan blev ihågkommen av sörjande rallare genom en inskription i en bergsskåra: ”För var gång du syndade, syndade någon av oss hundrafalt.”
Några detaljer från dagböckerna finns med även i pjäsen ”Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure” som till stor del är baserad på Udtja Lasses egenutgivna bok med samma titel. Den skrev han efter att ha blivit entledigad av regeringen från uppdraget att förhandla fram en ny renbeteskonvention.
Titeln anspelar på Dee Browns amerikanska 1970-talsklassiker ”Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee” om hur den amerikanska ursprungsbefolkningen krossades.
– Lars Norberg säger naturligtvis inte att den svenska staten gått fram på samma sätt, men det finns tydliga paralleller, säger Tomas Bresky som när han föreläser om Udtja Lasse brukar lyfta fram tre punkter som denne tar upp i sin bok: hundratals år av rättsövergrepp från staten, en rasistisk politik och ett kolonialt beteende.
– Det är väldigt hårda ord för att komma från en diplomat och före detta ambassadör.
Den gamla renbeteskonventionen från 1972 har gjort att svenska samer inte har haft rätt att låta sina renar beta i Norge, en bestämmelse som renarna själva inte rättar sig efter vilket lett till rättstvister. Lars Norberg hade först svårt att få förtroende hos de drabbade svenska samebyarna som starkt ifrågasatte varför just han, en icke-same, skulle föra deras talan. Men när han vann deras öra var det i stället stödet från den svenska regeringen som sviktade berättar Tomas Bresky.
– Man ville inte ha en konflikt med Norge och stöttade honom inte fullt ut.
Åsa Simma, teaterchef på Giron Sámi Teáhter och själv renägare, hade hört lovorden om Lars Norberg från sin renägande far. Många år senare såg hon Udtja Lasse inta scenen för att hålla ett föredrag på ABF i Stockholm.
– Han kommer in i kostym, kavaj och slips. Men så tar han av sig skorna och sätter på sig ett par sameskor med band som han sakta, sakta virar runt anklarna – så som vi gör. Jag bara satt och tittade på detta och tänkte, herre gud, det här är jätteteatralt. Att det kommer in en människa, som byter skor och sedan börjar tala för vår sak. Jag sade ”du är helt fantastisk!”
– Han är en stor hjälte hos oss, alla pratar väldigt varmt om honom.
Lyssnande person
Lars Norberg gick bort i februari i år. Regissören Eva Gröndahl beskriver Udtja Lasse, diplomaten och författaren, som en lyssnande person vare sig det gäller människor eller natur. Hon jämför med berättelsen om en blind same från hans barndom som tog sig fram genom att lyssna till bäckarna och känna av stigarnas lutning:
– Det handlar om en intensiv närvaro i naturen och det var det första som slog mig när jag träffade Lars Norberg, att han också stod för det. Det är något jag älskar och väldigt många med mig förstås, när man känner att man som människa är en del av en stor helhet.
Rättelse: I en tidigare version stod fel föreställningsdatum för Stockholm i faktarutan.
Text: Erika Josefsson/TT
Boken av Udtja Lasse
Minnen och historier från Lappmarken
- Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
- Format: Danskt band
- Språk: Svenska
- Utgiven: 2021-09-28
- ISBN: 9789186497842
Fakta: Lars Norberg
Levde 1934 till 2021. Föddes i Varjisträsk, Varggájaure, i trakterna av Udtja sameby i Norrbotten. Efter studier i juridik och mänskliga rättigheter hade han en lång karriär som diplomat i den svenska utrikesförvaltningen. Senare fick han regeringens uppdrag att leda den svenska delegationen i de norsk-svenska förhandlingarna om en ny renbeteskonvention. Tre års arbete slutade med att regeringen entledigade honom från uppdraget. Under pseudonymen Udtja Lasse skrev han då ”Begrav mitt hjärta i Udtjajaure” som han gav ut på eget förlag.
Boken ligger till grund för teaterpjäsen med samma titel. Manusförfattaren Tomas Bresky träffade flera gånger Lars Norberg under arbetet med pjäsen. Denne hann också höra en läsning av det färdiga manuset för sin bortgång.
Aktuell: Med boken Minnen och historier från Lappmarken (Elisabeth Grate förlag) och pjäsen ”Begrav mitt hjärta i Udtjajaure” (Östersund 22/11, Strömsund 23/11, Undersåker 25/11, Skålan 26/11, Funäsdalen 29/11, Idre 30/11, Sundsvall 2/12, Hudiksvall 4/12, Stockholm 5/11, Visby 7/12, Stockholm 9–10/12).
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
