Beskedet slog ner som en bomb i den stillsamma fyrarummaren i södra Lund när Henrik Celander fick beskedet som alla förläggare drömmer om. Aldrig hade han trott att Nobelpriset i litteratur skulle gå till Abdulrazak Gurnah.
– Nej. Jag har visserligen hört någon – nu kommer jag inte ihåg av vem – som sagt att hans böcker har Nobelpriskvalitet. Men jag hade aldrig förväntat mig att han skulle få det, säger en märkbart omtumlad Henrik Celander.
Förlaget Celanders, som han startade när han tröttnat på jobbet som frilansöversättare av torra EU-dokument och annat faktamaterial, har gett ut två av Nobelpristagarens böcker: ”Paradiset” (2012) och ”Den sista gåvan” (2015).
ANNONS
Fick ett tips
Han fick tips om Gurnah och upptäckte ett författarskap som han tycker utmärker sig genom förmågan att på ett nyanserat sätt skildra människor:
– Han har förmågan att skildra människor med stor inlevelse men utan att måla svartvitt i sin skildring, säger Celander till TT och fortsätter:
– Hans sätt att väva in klassiska motiv. Till exempel ”Paradiset” kan man på ett sätt betrakta som en parafras på Bibelns berättelse om Josef och hans bröder.
Förlaget driver han från hemmet i stadsdelen Klostergården i Lund. Ett första genombrott fick förlaget genom utgåvan av den italienske journalisten Fabrizio Gattis bok ”Bilal” om migranternas väg till Europa. Men Nobelpriset, det hade varken Henrik Celander eller hustrun Lena Andersson väntat sig.
– Jag har inte gått här och väntat, säger Henrik Celander.
”Fick andas lite”
Ingen av dem följde direktsändningen från Börshuset i Stockholm. Lena Andersson satt i zoommöte när hon hörde Henrik Celander få ett samtal och plötsligt börja prata väldigt högt. Hon trodde att det hade hänt något allvarligt.
– Så kom han in i mitt arbetsrum och bara sa det rakt ut. Jag fick avsluta mitt möte och andas lite – det var jättestort.
ANNONS
Plötsligt strömmar reportrar och fotografer in i lägenheten samtidigt som telefonerna ringer i ett. Henrik Celander, som ger intervjuerna i vardagsrummet, med hunden Morris uppkrupen i den röda soffan bakom, känner sig lite stressad över att plötsligt förväntas leverera eleganta formuleringar om Gurnahs författarskap:
– Nobelkommittén har säkert funderat i veckor. Jag har inte läst hur de har motiverat sig, det är säkert mycket bättre än någonting jag kan kläcka ur mig.
Henrik Celander har aldrig träffat Abdulrazak Gurnah och inte heller gjort några ansträngningar för att få göra det.
– Jag kanske är lite blyg själv också. Det är en sak att läsa en människa, det är en annan sak att tränga sig på och insistera på att träffa dem. Jag är inte säker på att jag skulle ha något intelligent att säga.
Text: Cecilia Klintö/TT
