Den egna känslan av stagnation fick årets mottagare av Peter Pan-priset, lettiska Anete Melece, att skriva och teckna barnboken “Kiosken”, om en dam som fastnat i livet och i sin kiosk. Sedan dess har boken gjort dem båda fria.

Hon var ung grafisk designer i förpackningsindustrin. Först gillade hon det, hon brödjobbade i veckorna och höll på med sina egna och mer konstnärliga projekt – serier och böcker – på helgerna. Men brödjobbet tog över och glädjen dog, berättar Anete Melece som kommit till Bokmässan i Göteborg för att ta emot det svenska Peter Pan-priset.

– Jag hade flyttat till Schweiz, en kärlekshistoria, det klassiska. Men efter två, tre år hade jag ingen kraft kvar alls. Jag gjorde inget annat på helgerna än att shoppa, handla mat och äta. Jobbet var inte dåligt, men inte bra heller, jag utvecklades inte alls. Jag satt fast.

Det var också då som berättelsen om damen i kiosken kom till henne. För att komma vidare i livet bestämde sig Anete Melece för att fortsätta studera och ta en masterexamen i animation vid universitetet i Luzern. “Kiosken” gjorde hon allra först som sitt examensarbete i animerad film.

Frigivande katastrof

Hennes kioskdam har det ganska bra, hon säljer tidningar, godis och pratar med stammisarna. Men inte heller kvällstid tar hon sig ut ur kiosken. I stället drömmer hon sig ut i världen genom att läsa lyxiga resetidningar. När hon en dag råkar ut för den stora katastrofen visar den sig vara vägen till en helt ny plats i livet – som glassförsäljare på en sandstrand.

– Så småningom upptäckte jag att inte bara berättelsens början handlade om mig – utan också slutet. Filmen gjorde att jag fick åka på filmfestivaler. “Kiosken” tog mig på min första resa utanför Europa. Jag fick åka till Rio de Janeiro. Jag satt där på stranden med en kokosnöt i handen och insåg att även slutet handlade om mig.

Efter filmen, som fick pris i Schweiz, vågade Anete Melece bli frilansande barnboksillustratör och animatör på heltid. Hennes lettiska förlag insisterade dock på att hon för första gången skulle göra en helt egen barnbok av “Kiosken” och efter sex år gav hon äntligen efter.

– Jag är väldigt glad för det. Också för att det blev sex år och inte sju. Den hann komma 2019 före pandemin.

Nu på 18 språk

“Kiosken” blev samma år en stor framgång på barnbokmässan i Bologna, fick barnbokspriser både i Italien och Lettland, och ges nu ut på 18 språk.

– Den handlar om friheten i att hitta ut.

Damen flyttar med kiosken, som snigeln med sitt hus.

– Hon gillar att stå i kiosk. Hon vill bara göra det på sina egna villkor. Hon blir en frilansare precis som jag.

Det svenska Peter Pan-priset delas ut av Ibby Sverige till årets bästa översatta barn- eller ungdomsbok. Priset ska också uppmärksamma ett nytt eller i Sverige mindre känt författarskap, eller komma från ett land eller språk som är mindre vanligt i den svenska utgivningen. Anete Melece är glad men låter sig inte få hybris.

– Jag ser det som ett tecken. Det är väldigt fint när man gör något som man gillar och andra tycker om det också. Där ens egna behov möter världens, det är där som lycksaligheten finns.

Text: Erika Josefsson/TT