Mycket av det jag skriver kommer till mig när jag springer. Allra bäst blir det när jag sprungit någon timme, helst ännu längre. Då brukar det dyka upp meningar som jag tycker är bra, och så fort löprundan är klar skriver jag snabbt ner dem i mobilen. Efter det kan jag vid ett senare tillfälle sätta mig framför datorn och spinna vidare. Det var så min debutroman, Barnet jag aldrig, till stor del kom till.
För mig är språket minst lika viktigt som berättelsen. Jag lägger mycket tid på att försöka hitta de exakta orden, och möblerar om meningsuppbyggnaden till förbannelse för att få en bra rytm.
Mycket i min bok är självupplevt och jag tror att jag kommer att utgå från mig själv även i mitt fortsatta skrivande. På gott och ont. Det är omtumlande att vända ut och in på sig själv offentligt.
Barnet jag aldrig
- Förlag: Bokförlaget Mormor
- Utgiven: 2021-01-14
En barnlängtande kvinna som närmar sig 40 blir utan förvarning lämnad av sin sambo, mitt under pågående provrörsprocess. I stället för att fortsätta kämpa vidare mot det som länge har varit deras gemensamma dröm behöver han plötsligt tid för att komma fram till vad han verkligen vill. Men han släpper inte taget på riktigt, utan kommer tillbaka och lämnar, gång på gång. Läs mer »