Paul Celan blev efterkrigstidens ordknappe, radikale och precise poet. 100 år efter hans födelse har den sista hälften av hans diktsamlingar översatts till svenska i Det sena verket. Nu med en ny angelägenhet.
Han brukar beskrivas som poeten som gjorde det omöjliga, som lyckades gestalta hur det historiska traumat sammanföll med det personliga livets. I den sena diktningen genom en komprimerad lyrik och ett både halsbrytande och exakt bildspråk. Bara de många nyorden blir upplevelser i sig: ”tankeskalbagge”, ”själsskäggiga”, ”ordslagghög”, ”ljushunger”.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
– Han är så oerhört vild, att läsa det här är en fysisk upplevelse, man blir angripen, men inte på det där sättet som man kan bli av en del hemska nyhetsbilder, där man känner att ”det är för mycket”. Här är det mer ”oj, vad var det som hände?”, säger poeten och bokens redaktör, Gabriel Itkes-Sznap och citerar en bild ur samlingen ”Trådsolar”:
– ”Den havsklart genomskurna hjärnan”, vad är det? Det är inte absurt eller surrealistiskt utan just vilt och samtidigt sakligt på något märkligt sätt. Det finns ett slags metod, han är inte bara bisarr eller excentrisk.
Förintelseläger
Celan föddes 23 november 1920 och växte upp i den då rumänska staden Czernowitz (i dag i Ukraina). Hans föräldrar var av judisk börd och dog – modern genom ett nackskott – i nazisternas förintelseläger; själv skickades han till ett arbetsläger. Redan där och då var han poet: som 21-åring beskrev han sina dikter som ”ett ögonlocks tysta trummande och vägen från ett mörker till ett mörker”.
– Han var en överlevande som skrev stor poesi av en erfarenhet, ett stoff som ingen annan klarade av, det var nästan en omöjlig uppgift, och han gjorde det också på bödlarnas språk, på tyska, som han hade lärt sig av sin mor, ett språk som han förblev trogen, men som också gjorde ett maximalt motstånd mot honom, säger översättaren och akademiledamoten Anders Olsson.
Celans mest kända dikt ”Dödsfuga”, en metaforisk och känsloladdad sorgesång om Förintelsen, publicerades första gången 1947 och skulle bli tryckt i åtskilliga tyska skolböcker. Innan han tog sitt liv, 49 år gammal, skrev han åtta diktsamlingar och var nästan färdig med en nionde. De fem sista – plus en extra svit – har nu publicerats på svenska: Det sena verket rymmer drygt 400 dikter i översättning av Anders Olsson, varav hälften inte har funnits i svensk språkdräkt förrän nu.
Mellan sju och åtta år
Översättningsarbetet har pågått i mellan sju och åtta år – kort räknat, eftersom Anders Olsson översatt Celan även tidigare.
Boken inleds med ”Andningsvändning” som publicerades redan för fyra år sedan och som utgör en radikal nyordning i Celans poesi.
Parallellt ger förlaget Faethon ut Celans fyra första diktsamlingar i nyöversättning, vilket sammantaget illustrerar den betydelse författarens diktning tillmäts i dag.
– Jag tror att världen i stort kom att upptäcka hans storhet efter hans död. Han var väl kanske för svår, för nyskapande för att man skulle kunna se kvaliteterna i hans författarskap tidigare, han var ju nominerad till Nobelpriset för övrigt, men jag tror inte att man var riktigt beredd att förstå hans storhet då, säger Anders Olsson.
Trogen ett akut nu
Även om Celan bär med sig Förintelsens trauma finns det inget återblickande eller dokumenterande i hans sena poesi. Anders Olsson beskriver tvärtom hans dikter som trogna det akuta nuet, skrivna av en poet som arbetar sig allt djupare in i språket och fräter bort ”det vaneupplevdas tomprat” för att citera Celan själv. Dikten blir ”en andningskristall”.
– Jag har alltid fängslats av den sene Celan, här har vi en Celan som är aktuell för vår tid. Var man än börjar möter man den där spröda, intensiva tonen. Den vittnar om det akuta i hans sätt att skriva som når oss i dag starkare än någonsin. Det som berör mig särskilt är att han är beredd att offra också det som han kan bättre än någon annan: skönskriften. Dess tid är förbi, säger Anders Olsson.
Även Gabriel Itkes-Sznap ser en stark angelägenhet i Celans diktning, i synnerhet som människan tycks ha svårt att stoppa sin egen självutplåning.
– Somliga har frågat om man kan läsa hans diktning som en förberedelse för självmordet, men jag tror att det är helt fel. Ända till slutet är det dikter som brinner av liv. Men att leva i livet och världen är inte samma sak som att leva i dikten, i dikten kanske man kan hitta en andning.
Text: Sara Ullberg/TT, Erika Josefsson/TT, Elin Swedenmark/TT
Boken i artikeln
Det sena verket : från Andningsvändning till Tidsgård
- Förlag: Albert Bonniers Förlag
- Format: Danskt band
- Språk: Svenska
- Utgiven: 2020-11-13
- ISBN: 9789100182090
Fakta: Fler röster om Celan
Anna Hallberg, kritiker och poet:
”Det tog ett tag innan jag faktiskt läste Paul Celan eftersom hans namn släpades runt i samma klump – Hölderlin-Celan-Novalis – som tog så stor plats på nittiotalet att de förpuppades för mig. De låg i en kokong av vördnad och klokskap som jag krafsade på från utsidan. Jag kände alltid att jag kom försent, att jag naturligtvis borde ha läst allt av Celan, men eftersom jag inte gjort det var det omöjligt att börja, och sen hatade jag honom för det. Han var ju redan död så det gjorde inte så mycket. Men när jag till slut läste honom var det fantastiskt. Jag tycker otroligt mycket om hur han öppnar orden och låter mörkret blinka till i ljuset.”
Burcu Sahin, poet och lärare på Författarskolan, Biskops Arnö:
”Celan var verksam efter en av 1900-talets stora katastrofer, som också drabbade honom personligen, i en offentlighet som väckte frågan om det överhuvudtaget var möjligt att skriva poesi efter detta. Ändå framhöll Celan att alternativet, att förbli tyst, skulle vara värre.
Men dikterna förmedlar inte en transparent, igenkännbar verklighet. Snarare skapar Celan abstrakta bilder och rörelser med precision, vars språklighet skapar intimitet med det katastrofala.”
Eva Ström, poet och översättare:
Celans diktning kan ibland vara svårt att förstå. Eva Ström, som själv översatt Celan, citerar en essä i Sveriges Radio det råd som poeten själv ger i ett av sina brev: den svårförståeliga dikten ska läsas med samma uppmärksamhet som en blind flicka ägnar den gata hon tar sig över med blindkäpp.
Fakta: Paul Celan
Rumänskfödd tyskspråkig poet och översättare som betraktas som en av efterkrigstidens största och mest nyskapande poeter. Föddes 1920 i Czernowitz som i dag ligger i Ukraina. Föräldrarna dog i koncentrationsläger, själv sattes han i arbetsläger.
Efter kriget flydde han från Bukarest till Wien där han träffade diktaren Ingeborg Bachmann. Förhållandet blev livsavgörande för dem båda och deras korrespondens finns utgiven. Flyttade 1948 till Paris där han lärde känna poeterna René Char och Henri Michaux. Gifte sig med målaren och grafikern Gisèle de Lestrange. Blev 1959 lektor i tyska på École Normale Supérieure. Tog sitt liv i april 1970.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
