Årets kanske mest uppmärksammade debut, ”Samlade verk”, kan också få Augustpriset 2020. Lydia Sandgren är en av flera debutanter som i år nomineras till det prestigefyllda litteraturpriset – tillsammans med veteraner som Klas Östergren.
Lydia Sandgren skrev romanen som var på allas läppar, och kulturdelarnas debattsidor i våras. Att ”Samlade verk” får ännu mer uppmärksamhet tycker hon är ”asroligt”. Men hon har inte vant sig vid att ha katapulterats in i offentligheten än.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
– Det har varit omtumlande, roligt och lite chockartat. Jag har inte riktigt landat i det än. Men jag är väldigt glad över all läsning, alla tankar och samtalsviljan som boken verkar ha väckt både hos den läsande allmänheten och litteraturkritikerna, säger hon.
Att romanen blir så uppskattad tror hon själv kan ha att göra med att där finns något som alla från tonåringar till 80-åringar kan känna igen sig i.
– Den handlar om saker som väldigt många kan relatera till: att bli äldre, att möta livet, att gå från att ha drömmar och fantasier om framtiden till att försöka realisera dem och sedan försonas med att det inte blir som man har tänkt sig. Det är något som vi alla behöver befatta oss med. Likaså att älska andra människor och att det ibland går vägen och ibland inte gör det, säger hon.
En ny bransch
Även Annika Norlin hyllades för sin debut, novellsamlingen ”Jag ser allt du gör” som nu nomineras. Hon tycker att det var läskigt att ta sig in i en ny bransch.
– Jag har haft en rädsla för att jag får göra den här boken för att jag redan är ett namn. Därför var jag väldigt noga med att inte ge ut någonting innan jag visste att jag verkligen gillade det själv, säger hon och kallar nomineringen för en stämpel på att det trots allt blev bra.
Inte heller Arash Sanari, som nu nomineras för ”Sverigevänner, Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn”, kommer från den litterära världen. Ganska nyligen visste han enligt egen utsago inte ens vad Augustpriset var.
– Min förläggare ringde och flämtade häftigt i telefonen med beskedet, som det tog några minuter för mig att smälta. Nu känns det otroligt roligt, säger han och uppskattar både erkännandet och att så många har hört av sig under året.
– Dels människor, ofta exiliranier, som skriver att jag lyckats beskriva deras barndom och föräldrar, men också många svenskar som tycker att de fått en mera nyanserad bild efter att de läst boken.
Glädje i förskott
En av veteranerna i sammanhanget är Klas Östergren, som nomineras för ”Renegater”.
– Jag var ganska överraskad, och det är trots allt tredje gången så jag har lärt mig att ta ut glädjen i förskott, säger han och att förklarar att han gläds oavsett hur det går sen.
Inledningsvis handlade en stor del av uppmärksamheten kring boken om hans skildring av bråken i Svenska Akademien. Själv karaktäriserar han romanen som ”vemodig” snarare än arg och framhåller att den sätter punkt för en fiktiv värld som han har levt med i snart 40 år.
– Det var ett ganska smärtsamt farväl. Det var inte med någon lättnadens suck som jag nådde slutet. Jag hade sett fram emot det med viss bävan och det var ganska känslosamt att skriva. Sedan lever jag ju i en ålder då människor omkring en dör och jag tycker man för jämnan har någon sorts sorgbearbetning som pågår.
Även barnboksförfattaren Åsa Lind är nominerad på nytt, med ”Kom dagen, kom natten” som hon gjort tillsammans med Emma Virke. Boken skildrar ett barn och en trollslända under en sommardag, men leder också in i nattens drömvärld.
– Det är från barnets perspektiv men ordet ”jag” finns inte med förrän på sista sidan. Det bidrar till att göra stämningen och berättelsen allmängiltig. Men det landar i ett jag som ser framåt, som har levt igenom en dag och en natt och som därigenom blir någon annan, säger Åsa Lind.
Text: Elin Swedenmark/TT, Sara Haldert/TT
Fakta: Augustpriset
Årets nomineringar presenteras den 19 oktober. I år är ordförande i den skönlitterära juryn Gunnel Furuland, i fackboksjuryn Gunilla Herdenberg och i barn- och ungdomsboksjuryn Mia Österlund
Augustpriserna är på 100 000 kronor plus en bronsstatyett. Pristagarna presenteras 25 november i i Konserthuset Stockholm.
Priset instiftades av Svenska Förläggareföreningen 1989 med syftet att varje år belöna och uppmärksamma de bästa nyutkomna böckerna på svenska.
Fakta: Årets nomineringar
Årets skönlitterära bok:
”Minnestrådar” av Carola Hansson
”Splendor” av Stefan Lindberg
”Jag ser allt du gör” av Annika Norlin
”Samlade verk” av Lydia Sandgren
”Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor” av Thomas Tidholm
”Renegater” av Klas Östergren
Årets fackbok – Augustpriset 2020:
”Livets tunna väggar” av Nina Burton
”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby
”Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige” av Elin Anna Labba
”Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt” av Kristoffer Leandoer.
”Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson” av Jan Malmborg
”Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn” av Arash Sanari
Årets barn- och ungdomsbok – Augustpriset 2020
”Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl” av Linda Bondestam
”Kråkorna” av Anders Fager och Peter Bergting
”Billie, Korven och havet” av Julia Hansson
”Kom dagen, kom natten” av Åsa Lind och Emma Virke
”Humlan Hanssons hemligheter” av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson
”Alltid hejdå” av Alma Thörn
Nyfiken på nya boksläpp? Kolla in aktuella nya böcker!
Fakta: De nominerade om…
Elin Anna Labba om ”Herrarna satte oss hit: Om tvångsförflyttningarna i Sverige”
– Min farfar var tvångsförflyttad och min morfar kommer från en tvångsförflyttad familj, det är en kompakt familjehistoria. Därför har det varit ett tungt arbete med mycket sorg. Nästan mer nu än när jag var inne i arbetsprocessen. Nu är boken här och den väcker mycket sorg hos folk. Det har varit väldigt känslosamt ända sedan boken kom ut, främst inom det samiska. Där blir den en del av en större pågående process som sker i Sapmi just nu som handlar om ett slags återtagande av en berättelse. Men förståelsen utifrån har jag svårt att smälta – att den har nått så många även om den har så många blinkningar till den samiska kulturen.
Linda Bondestam om att skildra en axolotl, i ”Mitt bottenliv – av en ensam axolotl”:
– Det är en ekokritisk bok som handlar om naturens överlevnadskraft på vår nedsmutsade jord. Det låter ju hemskt allvarligt, men det är också en rolig bok om ett litet rörande djur som heter axolotl, som möjligen inte längre finns kvar i vilt tillstånd. Men det är en viktig bok, för vi måste tala om klimatkrisen med barnen. Den kan vara en grund för det samtalet.
Johanna Bäckström Lerneby om vad ”Familjen” säger om dagens Sverige:
– Den berättar på ett ganska sakligt och konkret sätt hur det är i våra förorter i dag och hur parallella samhällen har byggts upp och har en makt där. Den berättar också hur folk som bor i förorterna far illa av att det är på det här sättet och att det går att göra något åt det, om bara myndigheterna samverkar och går åt samma håll, då kan man slå ut en sådan här maffiafamiljs makt.
– I Angered är de inte överraskade över det som står i boken, de har berättat om det här i flera år. Men då har de mötts av reaktioner att det är överdrivet, för ingen tror att det finns maffiafamiljer i Sverige. De beskriver Gudfadern, och då tänker folk ”så kan det väl inte vara”. Nu tycker de i Angered att det är skönt, att de kan hänvisa till boken.
Thomas Tidholm om ”Jordlöparens bok”.
– Den tillkom på ett speciellt vis i och med att det var konsthallen Norra Kvarken i Nordmaling som kom på den geniala idén att göra konst för fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar. Då blev jag insyltad som författare. Då kan man fundera på vad konst är och vad vårt förhållande till de här varelserna är. Det är ett nästan obefintligt förhållande, utom att vi kanske blir förbannade för att det blir mycket mygg på sommaren. En harkrank i ett fönster – vem är det? När man tänker så är det fruktansvärt uppenbart att vi inte vet ett skit om dem. Vår uppfattning är så slarvig att det är groteskt.
Lydia Sandgren om att skriva en episk roman:
– Jag var tidigt inne på att jag ville skildra förhållandet mellan nuet och historien och att jag skulle arbeta i två olika tidsplan för att fånga samspelet däremellan. Det kan man tycka är en helt vansinnig idé för en 21-åring som inte kan något om livet. Men jag arbetar som psykolog och frågan om historien, minnet och hur man förhåller sig till sina erfarenheter – det är frågor som är aktuella också i den verksamheten så det är ett slags intresse som jag har.
