Kristina Svensson, författare till Mitt Nice: “Det känns helt absurt”

Kristina Svensson har skrivit en guidebok om Nice och befinner sig just nu i Antibes. Igår satt hon vid datorn och skrev, i morse steg hon upp tidigt för att ta tåget till Marseille. Men en snabb titt på mobilen förändrade allt när hon möttes av oroliga vänner som undrade om hon levde – och nyheterna om över 80 döda i ett attentat två mil bort.

Hon befinner sig just nu i Antibes som ligger drygt två mil från Nice. Igår kväll när det var nationaldagsfirande i Frankrike var tusentals människor ute på gatorna och firade, men inte Kristina själv.

– Tro det eller ej men jag satt och jobbade. Jag har två manus som måste bli klara under sommaren och valde bort firandet. Annars brukar jag åka till någon ort och kolla in festligheterna med kameran i hand, säger Kristina.

Övervägde resa till Nice

För två år sedan var hon i Nice och fotade andra-världskrigs-militärfordon utanför det legendariska lyxhotellet Negresco.

– Den dagen regnade det så bilderna blev halvbra så igår övervägde jag om jag skulle åka in till Nice för att ta nya soligare bilder (som författare har man ju alltid användning för snygga bilder till reklamen av boken) men kände mig stressad över de pågående manusen så jag valde att stanna hemma vid datorn, säger Kristina.

Därför hörde hon heller ingenting om de fruktansvärda händelserna i Nice innan hon gick och lade sig. Hon hade nämligen planerat en tidig resa på fredagsmorgonen.

– Jag vaknade tidigt för jag skulle på fotoresa till Marseille. Väskan med kamera och objektiv stod packad och allt var förberett för att komma iväg med ett tåg vid 6-tiden. Min vana trogen tittade jag på mobilen det första jag gjorde och hittade frågor på Instagram och Facebook om jag var ok och om jag var i Nice. Dessa frågor fick mig att genast klicka upp nyheterna och där förändrades min dag.

Intervjuad som Nice-expert

Rapporterna talade om mer än 80 döda, varav många barn. Hemma i Sverige kunde vi via Facebook se hur folk angav att de var i säkerhet för att lugna anhöriga. Kristina spenderade mycket tid med att svara på oroliga frågor via sociala medier och sms. Det blev ingen resa.

– Dels vill jag inte lämna nätuppkoppling utan ha möjlighet att följa nyhetsuppdateringen och dels gissade jag att det inte skulle bli så lätt att resa. Det blir gärna järnridå i Frankrike när något händer och jag ville inte bli strandsatt någonstans. Eller fastna i extra säkerhetskontroller.

Som författare av fackböcker är ett sätt att synas att bli intervjuad som expert, vilket också skedde i morse då Kristina blev kontaktad av en journalist för att hon är Nice-kännare. Hennes bok Mitt Nice kom ut på Karavan Förlag i april förra året.

– Å ena sidan är det alltid roligt att få prata om sitt specialintresse och roligt att bli sedd som expert. Men samtidigt kändes det gräsligt, det är ju inte riktigt för att hundratals människor blivit nedmejade som man vill figurera i media, säger Kristina.

– Jag har en sida med pressbilder av mig själv på min webbsajt, men det var ju inte till det här de skulle användas.

Samtidigt tycker hon det är bra att kunna ge perspektiv på händelsen och sätta in det i ett korrekt sammanhang. Intervjun blev den här artikeln i Sydsvenskan.

– Det är lätt att tänka ”strandpromenad = turister” och ”nationaldag” och tänka på det avslagna firandet i Sverige men nationaldagsfirandet i Nice är en riktig helgdag och standpromenaden är många Nice-bors vardagsrum.

Kan se Nice på andra sidan bukten

Varje terrorattack skapar en känsla av overklighet, oavsett hur långt ifrån händelserna man befinner sig. Intervjun skedde per telefon när Kristina gick utomhus.

– Hela situationen kändes absurd. Jag var på väg till bageriet för att köpa en croissant och under hela intervjun stod jag och såg ut över bukten där Nice ligger. Jag bor i Antibes, namnet kommer från det antika namnet Antipolis som betyder staden mitt emot. En tolkning är att Antibes är staden mitt emot Nice. Det vill säga jag stod mitt emot strandpromenaden där det hade skett. Visserligen med två mil vatten emellan men ändå. Solen sken och det kunde inte vara mer idylliskt. Precis så vackert brukar det vara i Nice och det var en sådan bjärt kontrast mot tevebilderna.

Frankrike och Nice har fått en speciell plats i hennes hjärta. Det började 2009 när hon gick låna en lägenhet i Antibes av en släkting.

– Jag upptäckte att jag trivdes utmärkt här nere och att det finns mycket mer att upptäcka än strandrestauranger och kändisar på badsemester. Jag gillar särskilt att strosa i charmiga medeltida gränder och botanisera bland fantastiska lokalproducerade råvaror på matmarknader. Sedan dess har jag bott här nere två-fem månader om året.

Hon började blogga för att dela med sig av sina erfarenheter (tomatsallad.nu).

– 2013 fick jag frågan av Karavan förlag som ger ut reseguider om jag kunde skriva en bok om Nice till deras serie. Första upplagan kom ut 2015.

Resor blir svårare och känns olustiga

Under förmiddagen har hon haft kontakt med andra svenskar i området. Hur hanterar man egentligen oron för attentat som fransmännen levt med en längre tid nu?

– Jag har chattat med en del som är här. Alla jag känner verkar vara ok. Det var flera som antingen tittat på fyrverkerierna och var på väg hem eller satt och åt någonstans i Nice när det började komma människor springande. Det verkar ha varit rätt kaotiskt där i natten med många rykten. Det är ju svårt att veta hur många gärningsmän det är och när faran är över, säger Kristina.

– Jag tror att alla är för chockade idag för att göra något mer än att följa nyheterna och stanna hemma. Många av de jag känner har lägenhet i Nice. Så vi får se om folk blir mer övertygade om att man måste bekämpa terrorn genom att inte bli rädd dvs stanna och leva som vanligt eller vad som sker. I år har Nice har upplevt ett stort uppsving av besökare på grund av fotbolls-EM. Men gissningsvis vänder den trenden nu, de flesta turistorter som utsatts för attentat har turisterna flytt ifrån.

Hur attentatet i Nice påverkar henne själv vet hon inte riktigt ännu.

– Min plan var att stanna här tills jag är klar med researchen till nästa reseguide. Arbetet med den innebär en del resande västerut och just nu känns det som att dessa resor kommer att bli svårare, kännas olustigare och ta längre tid. Sedan har man ju följdfrågor som är det någon som överhuvudtaget kommer att vilja ha en reseguide till område där galningar slår till?

– Det känns ju lite egoistiskt att bekymra sig över det när massa människor har dött men å ena sidan vill jag bara kasta manuset och åka hem till Sverige och å andra sidan känns det som om jag har en moralisk skyldighet att inte bli skrämd och stanna kvar och fullfölja som planerat, säger Kristina.

Bilden på Kristina Svensson, foto: Johan Gustavsson.