Hanna Blixt är framgångsrik egenutgivare. Men efter nio barn- och ungdomsböcker ger hon nu ut en historisk vuxenroman hos Historiska Media. Frågan är varför hon byter genre och utgivningsväg?
Beroende på vem man frågar är det svårt att etablera sig som barnboksförfattare via egenutgivning. Författaren Oskar Källner exempelvis valde att gå till Rabén & Sjögren med sin nya barnboksserie efter flera framgångsrika egenutgivningar.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Hanna Blixt började sin författarkarriär med att debutera på ett mindre, traditionellt förlag med Styx märke (2016).
– Året därpå gavs uppföljaren ut. Men här började jag känna att jag satt på ett så häftigt koncept att det var värt att på allvar satsa på det för att nå ut genom bruset. Med all respekt för att små förlag inte har de resurserna kom vi då överens om att jag skulle ta över utgivningen och fortsätta ge ut resten av min serie på eget förlag, säger Hanna Blixt.
Eftersom hon har en bakgrund inom PR och kommunikation blev det ett naturligt steg att arbeta med samtliga delar.
– Jag fick veta när jag började skriva att 9-12 var en svår målgrupp att nå ut till och att fantasy var ännu svårare. Det passade mig perfekt. Jag såg det nog som en utmaning att lyckas ändå och för ett tag sedan passerade mina böcker 22 000 sålda ex (enbart inbundet). Min man Jakob som är lärare har också hjälpt till och på senare tid involverat sig allt mer i förlagsarbetet, samt att vi har sökt professionella samarbeten, säger Hanna Blixt.
Bakom sig har hon nu åtta barn- och ungdomsböcker, Äventyren i Sagofallen som består av: Styx märke, Svarta damen, Vita löparen, Den magiska rustningen, Flykten från tornet, Pantones ö och Snöugglans sigill, samt den fristående boken Äventyren på Hildasholm. Ytterligare en barnbok kommer ut i höst: Lönndörrens hemlighet som är en adventskalenderbok med 24 kapitel. Och så släpps hennes första vuxenbok i september: Glasveranda med sjöutsikt på Historiska Media.
– Jag arbetar numera heltid som författare samt även till viss del med förlagsbiten.
Från fantasy för barn till feelgood för vuxna – hur förklarar du det?
– Jag går i mitt skrivande till stor del igång på vackra miljöer och där är skillnaden på ett sätt inte så stor från att skapa en egen drömvärld till att skriva om vackra Leksand i Dalarna, där jag bor. I alla mina böcker finns det en varm och hoppfull ton, så skulle säga att även mina barnböcker är feelgood fast mer åt spänningshållet. En sak som är så roligt med att vara just författare är att man får utvecklas och trampa upp nya stigar, kanske till och med stigar som ingen tidigare gått på, säger Hanna Blixt.
Varför valde du att gå över till traditionellt förlag?
– Det har varit en stor fördel och otroligt lärorikt att ha ett eget förlag, inte minst har vi lärt oss mycket om branschen. Men eftersom vi har eftersträvat att hålla samma kvalitet som de stora förlagen, har vi ibland fått arbeta för tio personer och detta trots samarbeten med professionella redaktörer, korrekturläsare, säljbolag, illustratörer etcetera. Dessutom känner jag att jag vill ägna mer tid åt att skriva istället för de andra delarna, säger Hanna och tillägger:
– Jag har också stor respekt för vilket arbete som ligger bakom varje bok. Därför kändes valet självklart att vända sig till ett traditionellt förlag när det gäller en vuxenbok, som ju för mig är en ny målgrupp. Det känns redan så lyxigt att slippa tänka på allt runt om och att mer kunna fokusera på skrivandet.
Vilka för- och nackdelar ser du med egenutgivning?
– En fördel är att du kan styra över hela processen så att slutprodukten blir precis som du vill ha den. Det är bra om man har en tydlig bild och vet vad man vill, men det är å andra sidan ett enormt jobb att komma dit – särskilt om du eftersträvar en hög kvalitet. Och när produkten väl är klar ska den säljas. Det är lätt att som debutant tro att man är färdig när boken är utgiven, men det är då det verkliga arbetet börjar, åtminstone för en egenutgivare, säger Hanna.
En klar fördel med att hålla i det själv är att man dag för dag kan följa försäljningen i tabeller.
– Jag kan se exakt hur många böcker och vilka titlar som säljs via Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln och i den egna webbutiken exempelvis – varje dag. Det är roligt och motiverande att följa och gör det enkelt att kunna mäta effekter när man gör en sociala medier-kampanj. Ofta har man inte den insynen som författare hos ett traditionellt förlag, utan får månads- eller kvartalsrapporter över försäljningen. Å andra sidan kanske man inte heller behöver ha sådan koll, förlaget ansvarar ju för försäljningen även om författaren hjälper till, säger Hanna.
En annan fördel är förstås också att man får en betydligt större del av kakan när boken säljer, men man är också den som ligger ute med pengar och tar riskerna om boken inte säljer. Så det gäller att ligga i.
– I början av denna resa mötte jag ibland skepsis bland bokfolk när jag berättade att vi har ett eget förlag. Gemene man bryr sig inte så mycket, de går mer på omslagen, recensioner och baksidestexten. Hos bokhandlar får jag numera alltid ett mycket trevligt och välkomnande bemötande, det märks att de börjar se mig som etablerad och flera av dem gav mig även chansen som debutant.
Hos biblioteken har hon däremot upplevt att det har varit kärvare.
– Trots att böckerna i min serie har fått betyg 4 och 5 från BTJ, så har de inte beställts in i lika hög utsträckning som hos författare som ger ut på större förlag har jag sett. På senare tid har fler och fler ändå börjat hitta till dem ska tilläggas, men skulle säga att man som egenutgivare behöver förbereda sig på att arbeta i motvind, att man behöver arbeta ännu lite hårdare för att lyckas och att ens böcker måste vara minst lika bra som de större förlagens och verkligen förtjäna sin plats. Det är i alla fall min erfarenhet.
Vilka för- och nackdelar ser du med traditionellt förlag?
– Det jag kan lägga till utöver det jag redan nämnt är att det känns väldigt lyxigt att få hjälp med främst marknadsbiten. Jag tycker att det är roligt att uppmuntra och heja på andra författarkollegor (och har upplevt en enorm generositet tillbaka – ni är fantastiska), men som egenutgivare ”måste” du även lyfta dina egna framgångar och strössla med fina recensioner från bokbloggare i sociala medier – eftersom ingen annan gör det åt dig och det kan kännas lite jobbigt. Eller måste och måste, men det i sin tur leder nästan alltid till att fler får upp ögonen för dem. Det är skönt om ett förlag tar den rollen. Sedan kan det kännas lite ensamt ibland. Författandet i sig är ju otroligt koncentrationskrävande och leder till att man under långa perioder isolerar sig. Därför kan det vara desto roligare att få vara en del av ett större team och dela med- och motgångar med dem – också en viktig anledning till att jag sökte mig till ett förlag.
Vad kan traditionella förlag lära av egenutgivare och egenutgivning?
– Att det är en väldigt stor skillnad på egenutgivare – beror ju på vilken ambitionsnivå man har. Förläggare borde ta vara på möjligheten och väga in hur mycket eget driv, entreprenörskap och även kompetens som finns bland egenutgivare. Eftersom egenutgivare sällan får åka med i gräddfilen arbetar många hårt för att hitta nya vägar att nå ut. De traditionella förlagens erfarenhet och nätverk tillsammans med egenutgivarens driv och kreativitet kan nå nya höjder.
Om du tittar framåt, kommer du enbart att ge ut på traditionellt förlag eller kommer du att återgå till eller använda egenutgivning för vissa projekt?
– Min första vuxenbok är nu lämnad för tryck och jag har fått förnyat förtroende från Historiska Media att skriva en uppföljare och det redan innan den första boken är släppt, så det känns roligt. Det har också blivit klart att Eloso förlag vill ge ut ett rollspel baserat på min bokserie om Sagofallen nästa år. Eftersom Historiska Media inte ger ut barn- och ungdomsböcker och eftersom jag även har fler spännande manus för den målgruppen på gång så får vi helt enkelt se om något annat samarbete inleds. I annat fall känner vi oss stolta över att själva ha kapaciteten och mina tidigare utgivna böcker finns ju också kvar i förlaget.
Vilka skillnader ser du mellan att skriva för barn och vuxna?
– Jag skulle säga att det överraskande nog kändes lättare att skriva vuxenboken än barnböckerna och det av anledningen att man kan använda hela sitt ordförråd och inte behöver tänka på att förenkla och förtydliga. Skulle även säga att dramaturgin är annorlunda. Jag har för barnböckerna valt att ha ett högt tempo för att suga in barn i berättelsen som annars inte gillar att läsa, vuxenboken är mer traditionellt uppbyggd, säger Hanna och tillägger:
– När man sedan kommer till redigeringsfasen är vuxenboken dock till viss del tuffare eftersom den är mer omfattande – och många redigeringsrundor blir det. Båda har haft sina utmaningar men har också varit så roliga att skriva. Hoppas kunna fortsätta med båda.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
