Rookie 16 med Sofie Sarenbrant: Jag älskar idéfasen och fruktar redigeringsperioden

Sofie Sarenbrant firar tio år som författare och släpper sin åttonde bok om Emma Sköld. Hon berättar för Boktugg om kärleken till deckare, redigeringsperiodens vakuum, om ljudbokens ökande popularitet – och om hur det hela började.
– Ibland försökte jag glömma att jag hade skrivit en bok och inse att jag inte skulle lyckas få ett förlag, säger hon.

År 2010 debuterade en ny stjärna på deckarhimlen, Sofie Sarenbrant, född 1978 och uppväxt i Östergötland. Tio år senare har hennes böcker sålt i 2,5 miljoner exemplar och blivit översatta till fjorton språk. Men hur började författarresan?

– Jag arbetade som journalist och kände mig sugen på att få skriva något helt fritt. Att bara få hitta på en spännande historia, se om jag skulle lyckas skriva en hel bok. Hur svårt kan det vara? tänkte jag då. Tur att jag inte förstod hur mycket arbete det faktiskt är, säger Sofie.

Debutromanen Vecka 36, första boken av två som utspelar sig i skånska Brantevik,gavs ut av Damm förlag år 2010.

– Ibland är det bra att inte ha full koll på nya utmaningar, för då kanske man inte vågar testa. Vecka 36 fick jag jobba igenom så många gånger att jag tappade räkningen. Det blev lite hatkärlek till manuset, men jag gav mig inte.

De flesta författare har råkat ut för en eller flera refuseringar. Så även Sofie.

– Jag har blivit refuserad många gånger, säger hon. Efter flera omskrivningar var jag väldigt nära att få ett bokkontrakt, men föll på målsnöret. Ibland försökte jag glömma att jag hade skrivit en bok och inse att jag inte skulle lyckas få ett förlag. Och då tappade jag sugen, jag ville inte ge ut den själv. Sedan gjorde jag en ny bearbetning av manuset och skickade det till två olika förlag. Båda tackade ja. Så efter många års kamp, kom äntligen det där samtalet jag hade gått och väntat på. Bokdrömmen gick i uppfyllelse.

Sofie har med sina deckare gång på gång utmärkt sig på topplistor och prispallar de senaste åren. Två av hennes böcker, Skamvrån och Syndabocken, låg på topplistan över de 10 mest sålda böckerna i Sverige år 2019. Förra året blev hon utsedd till Årets deckarförfattare av Bookbeat i samarbete med deckarfestivalen Crimetime.

Faktum är att redan hennes första bok var en deckare, och intresset för genren går långt tillbaka. Ända till mellanstadiet, faktiskt.

– När jag läste Brott och straff på mellanstadiet för att imponera på läraren, insåg jag snabbt att det var just ett straff. Den var alldeles för svår för mig. Sedan ramlade jag över en Agatha Christie, och plötsligt var jag fast. Efter det fastnade jag för deckare, men jag läser även mycket annat. Huvudsaken är att handlingen är fängslande. En bok ska aldrig vara ett straff att läsa, tycker jag.

Har du funderat på att skriva i en helt annan genre någon gång?
– Ända sedan jag läste Vattenmelonen av Marian Keyes när den släppts på svenska har jag varit väldigt sugen på att skriva något liknande själv en dag. Den dagen har dock inte kommit än … Men om jag någon gång får tid över, då ska jag försöka skriva något roligt.

Det stora genombrottet

Efter debuten dröjde det bara två år innan Sofie Sarenbrant blev författare på heltid. Hon var projektanställd på Amelias specialtidningar 2012 när hennes tredje bok Vila i frid kom ut.

– Då tvingades jag hela tiden parera mellan jobbet och böckerna. Det började hända en del i utlandet kring mina böcker och jag hann inte riktigt med allt. Jag pratade med min man om det och han sa: ”Satsa på författarskapet, annars kommer du att ångra dig. Du har mitt fulla stöd.” Tur att jag vågade lyssna på honom.

En författares genombrott behöver ju inte komma med debutromanen, och för Sofies del kom genombrottet med pocketutgåvan av Visning pågår (2015).

– Skillnaden var att den plötsligt hamnade på topplistorna – och låg kvar. Sedan blev den årets mest sålda deckarpocket. Jag hade inte varit med om något liknande tidigare, säger Sofie.

Kan du se hur du själv har utvecklats som författare sedan debuten?
– Verkligen! Eftersom jag alltid vill skriva en bättre bok än den förra, gäller det att ta tillvara feedback från förläggare och redaktör och läsa väldigt mycket. Då utvecklas allt: intrigen, språket, miljöbeskrivningarna, tempot, dialogen, karaktärerna, dramaturgin och gestaltningen.

På dessa tio år har hon skrivit elva böcker, och hon vet precis hur året kommer att se ut: lansering i maj, synopsis på nästa bok under sommaren, inlämning av råmanus före höstlovet.

– Sedan påbörjas redigeringsperioden, som aldrig tar slut. Eller jo, den slutar när boken skickas till tryck i början av april, men den tiden är som ett enda mörkt vakuum. Jag älskar idéfasen och fruktar redigeringsperioden.

Bäst går ljudbok och pocket

År 2018 blev Syndabocken den mest lyssnade ljudboken på Storytel i Sverige, och Sofie Sarenbrants böcker toppar ofta listor över ljud- och eböcker – såväl som listor över tryckta format.

– Ljudboken blir alltmer populär, Skamvrån som släpptes i maj hade över 100 000 lyssningar förra året. Men om man räknar med pocketförsäljningen, vinner den fysiska boken fortfarande med god marginal, säger Sofie och fortsätter:

– Jag tror att deckare med korta kapitel och bra driv passar som ljudbok, men sedan får vi inte glömma att uppläsaren Katarina Ewerlöf gör halva jobbet. En bra uppläsare är superviktigt. Jag är glad att jag valde henne och att hon tackade ja.

Själv läser Sofie i alla format, och gärna många olika böcker samtidigt.

– Det är ingen ordning på mitt läsande! Om jag är ute och springer lyssnar jag på en ljudbok eller en podcast, och på kvällarna gillar jag att läsa en fysisk bok.

Den 25 maj 2020 släpps Sofie Sarenbrants nya bok Mytomanen (Bookmark), som utspelar sig i Bromma där en 13-årig pojke hittas mördad i ett skogsbryn. Det är den åttonde boken om Emma Sköld, en serie som påbörjades i Vila i frid.

Hur har serien utvecklats under åren?
– Den har blivit mer samhällsaktuell. Det är intressant att belysa viktiga ämnen som psykisk ohälsa, utanförskap och tabubelagda ämnen. Och hemligheter, som i Mytomanen. Vem kan man egentligen lita på – alla eller ingen?

Engagerar sina läsare

Sofie Sarenbrant är aktiv i sociala medier och har över 16 000 följare på Facebook och 11 000 på Instagram.

– Att vara författare är ett väldigt ensamt yrke, säger hon. Mina läsare och följare gör att dagarna inte känns lika ensamma. Det är både roligt och peppande att få kommentarer av sådana som längtar efter nästa bok. Och ibland ber jag om hjälp, till exempel med namn på karaktärer. Då brukar följarna vara väldigt engagerade.

För någon månad sedan eftersökte Sofie i ett inlägg på Instagram någon som ville kartlägga karaktärerna i Emma Sköld-serien. Hon berättar att idén kom till när hon funderade på hur hon skulle kunna hjälpa småföretagare nu när det är tuffa tider. Så det var inte i första hand riktat till läsarna, utan snarare till någon som arbetar i branschen och behövde uppdrag.

– Det var många sökande, vilket var väldigt roligt! Och jag hittade flera bra, men slutligen gick uppdraget till en person som arbetar med böckerna för fullt nu. Givetvis har jag redan ett persongalleri, men jag har inte noterat varenda sak som nämns i böckerna. Det är sådant jag vill fånga upp nu.

Det finns många fördelar med att sätta ihop materialet: hon får allt samlat, som namn på sidokaraktärer, vilket innebär att risken för upprepningar minskar i kommande böcker, men framför allt får hon en bättre överblick över detaljerna.

– Karaktärsbeskrivningarna blir mitt facit, så jag undviker misstag som att Nyllet fikar med sin mormor i den nionde boken, trots att hon tyvärr var död redan i Andra andningen … Om det nu är så, det återstår att se när jag får resultatet, säger Sofie, som redan är i full fart med att skriva på sin nästa roman.

Mytomanen

av Sarenbrant, Sofie

• Förlag: Bookmark Förlag
• Utgiven: 2020-05-25

Efter en orienteringsdag i skolan hittas en pojke död i Ålstensskogen. Kroppen är illa tilltygad och värdesakerna försvunna. Misstankarna riktas mot ett ungdomsgäng som har knivrånat jämnåriga i Bromma.

Kriminalinspektör Emma Sköld måste lösa fallet innan mördaren slår till igen, men hon har en känsla av att det är något som inte stämmer. Läs mer »