Söndagstuggare: Susanne Hamilton om att bokbranschen kunde ha valt en annan väg

Det sker en förändring i bokbranschen nu – och den är dramatisk, skriver Susanne Hamilton, vd och förlagschef på Bokförlaget Langenskiöld.

Ibland unnar jag mig faktiskt lyxen att vara efterklok

Text: Susanne Hamilton

I en allt krassare verklighet får bokförlagen svårare att få plus och minus att gå ihop. Det kommer in för lite pengar på gungorna för att täcka vad man förlorat på karusellen. Det medför att aktörer som tidigare inte varit särskilt framträdande som förlagsägare nu får en helt annan roll för den viktiga litteraturen: ideella organisationer, stiftelser och privata aktörer.

Men är inte allt i bokbranschen ändå som det alltid varit, fast bara på ett nytt sätt? Den frågan får jag ofta. Boklådorna blir färre, men det blev de ju redan på 60-talet. Bonniers styr och ställer med de nya försäljningskanalerna, men det gjorde de ju redan på 70-talet – då med bokklubbarna. Ju mer saker och ting förändras, desto mer förblir allt detsamma, kan tyckas.

Kanske har den upplevelsen att göra med att kärnan i förlagens verksamhet trots allt är ungefär densamma: att hitta texter (och bilder) som vi tror att någon vill betala för att läsa. Hur man än vänder och vrider sig som förläggare, sitter man ändå till slut med en text framför sig och en författare i telefonen, och måste bestämma sig för om texten är tillräckligt stark och angelägen för att vara värd att ge ut.

Mitt svar på frågan om bokbranschens utveckling är att det faktiskt sker en förändring nu – och den är dramatisk. Även om den ödesbundna lunken i vårt dagliga arbete gör att man lätt kan intala sig att utvecklingen inte kommer att drabba just mig. Men hur ödesbundna var egentligen förändringarna vi nu ser? När man stirrar sig blind på hur mycket som ändå är sig likt, missar vi att se de tillfällen då vi som bransch allt hade kunnat välja en annan väg. Ibland unnar jag mig faktiskt lyxen att vara efterklok.

För två decennier sedan började bokförsäljningen flytta från boklådorna till nätet. Böckerna var billigare på nätet och utbudet större. Konsumenterna gillade vad de fick och på bara några år halverades bokförsäljningen i butik. Baksidan är självklar, den kunniga och entusiastiska personalen i butikerna, bokens främsta ambassadörer, blev färre. Dessutom minskade de oplanerade bokköpen. Den icke-mallade litteraturen tog stryk. Författarprofilerna som tidigare varit självklara röster i den offentliga debatten var med ens utrotningshotade som vita noshörningar.

Hade utvecklingen kunnat gå en annan väg? Ja! Men inte när man i förväg hade bestämt sig för att vissa politiska åtgärder var omöjliga, otillåtna eller otänkbara. När jag var ordförande i NOFF, Nordiska oberoende förlags förening, försökte vi få till stånd en bred debatt om fasta bokpriser – en sorts karens mot priskrig mellan olika kanaler, en konkurrens mot botten som drabbade boklådorna hårt. Men inget av de stora förlagen var intresserade. De aktörer som borde ha tagit chansen, tordes inte eller begrep inte sitt eget bästa. Främst handlade det om den vanliga sjåpiga ängsligheten över att säga ifrån!

När den digitala boken slog igenom i Sverige och tog vägen som abonnerad ljudbok, innebar det förvisso en fördel för storkonsumenter av ljudböcker – och för abonnemangsbutikerna och storproducenterna av samma ljudböcker. Men många förlag fick som bekant sin ekonomi sönderslagen. Ett f-pris på 20 kronor för en ny bok räcker inte långt i en lågmarginalbransch. Med andra gemensamma och solidariska beslut från branschen hade abonnemangstjänsterna kunnat isoleras till att bli behändiga och billiga back-listtjänster.

Nåja. Det är som det är och blir som det blir, som en bekant hjälte förkunnade. Inte minst om man tar den klemiga ängsligheten med i beräkningen. Men ibland unnar jag mig lyxen att vara efterklok.

Om gästbloggaren

Susanne Hamilton är vd, förlagschef, förläggare på Bokförlaget Langenskiöld. Hon älskar utmanande litteratur och är med i två bokklubbar med superduktiga läsare. På fritiden åker familjen till Österlen, där drar hon på sig blåstället, hoppar upp i traktorn och glömmer allt som har med böcker att göra.