Glöm ”Jack” – huvudpersonerna i dagens generationsberättelser heter Elise eller Sonia. De är unga vilsna kvinnor som pluggar, dejtar på Tinder och är sexuellt utlevande även när de inte mår bra av det.

Elise nätdejtar sent på nätterna och blir alltmer uttråkad av den snälle och välordnade pojkvän som hon inledningsvis så hett åtrådde. Johanna stalkar maniskt pojkvännens ex-flickvän på Instagram för att sedan agera utifrån primitiva svartsjukeimpulser.

Men där Isabelle Ståhls och Johanna Frids sinsemellan väldigt olika generationsromaner Just nu är jag här respektive Nora eller brinn Oslo brinn till stor del handlade om relations- och identitetsproblematik skildrar Sofia Rönnow Pessah uteslutande och explicit själva sexet.

”Tinder. Som tändstickor för en pyroman”, skriver hon. I sin nyutkomna debutroman Männen i mitt liv, låter hon sin huvudperson Sonia ligga runt ordentligt.

– Jag tycker det var härligt att skriva om en sådan person. Man vill ibland se det som att Sonia gör det här bara på grund av sitt bekräftelsebehov, men en del handlar ju om att Sonia vill ha sex, utan att det är så mycket mer, det tycker inte jag alltid får träda fram, hon är själv ganska obrydd över hur många hon ligger med, säger Sofia Rönnow Pessah.

Förhåller sig till sex

De kvinnliga författarna har förvisso blivit fler, men finns det andra och kanske viktigare förklaringar till att deras böcker blir lästa som generationsromaner?

– Kvinnors situationer har förändrats på ett helt annat sätt än mäns tror jag, säger Aase Berg, författare och kritiker.

Hon tycker sig se det i hur unga kvinnliga författare förhåller sig till sex, inte minst Sofia Rönnow Pessah. Även om män fortsätter skriva generationsromaner tycker Aase Berg att det på sätt och vis är av större vikt att kvinnor gör det.

– Kvinnor har aldrig haft ett fritt sexliv. Några generationer bort var det livsfarligt att ligga runt för det fanns inte preventivmedel, och för min generation handlade hotet om aids. Jag tror inte att kvinnor har haft möjlighet att hitta sin fria sexualitet helt enkelt och därför handlar kvinnliga generationsromaner så mycket om det.

Ångestdämpande ragg

Hur går det då? Sofia Rönnow Pessahs Sonia försöker tillfredställa sin sexuella hunger med en lång rad män och ett par kvinnor, men lider samtidigt av återkommande depressioner. Ofta letar hon, berusad av både alkohol och tabletter, desperata kvart-i-tre-ragg för att dämpa sin ångest.

Dubbelheten och destruktiviteten i Sonias sexuella utlevelse – men också läsarnas egna erfarenheter, tror Sofia Rönnow Pessah – gör att boken blir läst på väldigt olika sätt.

– Vissa blir väldigt ledsna, ömmar för henne och ser henne som en tragisk figur, men jag tycker att hon är mycket mer än så. Hon har drivkrafter som en kvinna inte alltid får lov att ha, säger Sofia Rönnow Pessah som aldrig haft några anspråk på att skriva en generationsroman.

Däremot ville hon skildra de gråzoner som inte rymts i metoo-rörelsen. Hennes huvudperson blir utsatt för övergrepp och gör sig också skyldig till minst ett själv. Och hur ska man tänka kring de samlag som den berusade Sonia ger sig in i utan att egentligen känna någon lust? Hon stoppar inte det som sker och begår därmed ett slags övergrepp mot sig själv via ombud.

– Det där var en jättestor del i att skriva den här boken. En del män som läst den har berättat att den fått dem att förstå att de kanske har varit sexuellt naiva, de har tänkt att ”nu kör vi” för de har liksom fått ett ”go”. Men det går inte att bara stänga av kommunikationscentralen – det sociala spelet upphör inte så fort man börjar ligga. Det hoppas jag att man tar med sig.

Friare klimat för kvinnor

I vårens bokflod finns fler exempel på kvinnliga författare som skriver om sex, våld och makt. Åsa Beckman, kritiker och biträdande kulturchef på Dagens Nyheter tror att kvinnliga författare ”paradoxalt nog” är friare just nu att undersöka sexualitet än vad deras manliga kollegor är.

– Att vara manlig författare i dag och beskriva en relation där mannen är dominant är inte helt lätt. Det har varit ett ganska strängt litteraturklimat. Det har ibland varit viktigare att det är rätt än att det är sant, säger Åsa Beckman och hänvisar till en debattartikel i Dagens Nyheter där författaren Johan Heltne berättar om hur förlaget fick honom att tydliggöra skuldfrågan i en våldtäktsskildring på ett sätt som han i efterhand ångrar.

– Jag tror att det är ett gynnsamt klimat för kvinnliga författare att berätta sina historier och att skapa generationsberättelser. Kvinnliga författare står i ett slags sökljus, vi får fram författare som vi inte har läst tidigare, men litteraturen mår bäst när vi har massor av röster, säger Åsa Beckman.

Rättat: I en tidigare version av texten fick Isabelle Ståhls roman fel titel.

Text: Erika Josefsson/TT

Fakta: Generationsroman

Begreppet används om romaner som lyckas fånga en särskild tidsanda. I centrum står oftast en ung person som känner sig vilse i sin samtid.

Om man slår upp ordet ”generationsroman” i Nationalencyklopedin är bara 2 av 22 böcker, svenska och internationella, skrivna av kvinnliga författare, däribland Gun-Britt Sundströms ”Maken”. Andra svenska klassiker är Ulf Lundells ”Jack” och Per Hagmans ”Cigarett”.

Fakta: Sofia Rönnow Pessah

Född: 1989, uppvuxen i Malmö.

Bor: I Stockholm sedan snart fem år.

Familj: Ja.

Sysselsättning: Asylrättsjurist med fokus på internationella processer, och författare.

Läser just nu: Den stora skrivboken av Agota Kristof.

Om sitt skrivande: ”Jag brinner för mitt jobb som asylrättsjurist och tror verkligen på det jag gör, men jag älskar också att skriva och utforska samhället vi lever i genom det. Jag har bland annat någon dystopisk scifi-roman som ligger, så det är klart att det här alltid funnits med mig, det har alltid varit en dröm.”