Detta konstaterar författaren Daniel Åberg i ett inlägg på sin blogg. Två ljudböcker finns i den skönlitterära klassen, två i den facklitterära och ingen (!) i barn- och ungdomsklassen. Det har sett ungefär likadant ut de senaste åren.
Han skriver: ”Är det här någonstans vi kommer att landa varje år? Ja, det ser inte bättre ut. Åtminstone inte förrän en av två saker sker: 1. Det sker en breddning i ljudbokslyssnandet så att fler finlitterärt intresserade tar till sig formatet, vilket skulle möjliggöra att det blev ekonomiskt försvarbart att göra ljudbok även av smalare litteratur. 2. Augustjuryn går i den riktning bokhandeln skulle önska att de gjorde, och börjar nominera bredare titlar överlag.”
