Science fiction-serien Universums öde får nytt liv 40 år efter att den gavs ut från första början. Både tematik och genre är synnerligen aktuella än idag.
George Johansson är för många av våra läsare kanske mest känd som författare till böckerna om Mulle Meck. Men faktum är att han också har skrivit science fiction-romaner. Serien Universums öde gavs ursprungligen ut mellan 1979 och 1987 och trycktes i ett flertal upplagor under 80-talet. Nu släpps de fyra böckerna på nytt av Eloso förlag.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
– Jag läste böckerna upprepade gånger under min uppväxt. De har sedan följt med mig upp i vuxen ålder. När något är så definierande för ens person fyller det ett viktigt utrymme i ens liv. Det var nog tack vare Johanssons böcker jag började läsa science fiction. Bara en sådan sak, säger Daniel Lehto, förläggare på Eloso förlag.
– Böckerna har inte funnits i tryck på 20 år, säger Daniel. Det var dags att vi gjorde något åt det. En annan bidragande orsak var att jag alltid drömt om att göra rollspel av böckerna. Då behövdes att de litterära förlagorna finns tillgängliga för en ny publik.
Daniel berättar att serien har ett tydligt fokus på miljö och klimat kontra teknik. I den inledande delen i serien får vi veta att jorden är förbrukad. Ekosystemet har kraschat och världen står inför randen till undergång.
– Det är en dyster framtid som målas upp. Om man tittar på samhället idag, så står vi på tröskeln till Johanssons dystopi. Media fylls av klimatrapporter och domedagsprofetior. Samtidigt som vetenskapen till största delen är på det klara med vad som händer är det som att samhället inte mäktar byta spår. Det är ett ämne som behandlas i böckerna och även om det där är ganska kört för jorden så tänds ett hopp senare i bokserien.
I och med återutgivningen har alla böckerna fått sig en finputsning. Del två har delvis redigerats om med en del nygammalt material, i och med att den tidigare del två, Planetjakten, har utgått ur serien (vilket beslutades redan på 90-talet av författaren).
– Därför behövdes det byggas om lite för att del ett och del två skulle fungera friktionsfritt ihop. Det var något som tappats bort lite i utgåvan från 1999. Jag tycker själv vi lyckats mycket bra med det, säger Daniel.
Bok tre i serien, Datorernas död, skiljer sig en hel del från de övriga böckerna och beskrivs som den första svenska cyberpunkromanen.
– I Datorernas död handlar det inte om rymdskepp eller interstellära färder till andra planeter. Istället är handlingen flyttad till ett degenererat Stockholm, efter den ekologiska kraschen och det tredje världskriget. Miljön är dystopisk, smutsig och högteknologisk. Folksamlingar är förbjudna. Det är en dyster värld, där du ständigt är uppkopplad och där Nätet – vår tids internet – stavas med stort N. Samhället styrs helt och hållet genom datorerna. Det är några av ingredienserna i cyberpunk, och kriterier som Datorernas död gott och väl uppfyller, säger Daniel.
Hur är intresset för svensk science fiction idag?
– Det är större än man kan tro. Många väljer dock att läsa på engelska, särskilt hardcore-fansen av genren. Svenskar är generellt alldeles för bra på engelska för att det ska löna sig med översättningar. Men det finns undantag, ett lysande exempel på detta är Sylvain Neuvels Themisfilerna som är ett purfärskt exempel, säger Daniel och lägger till:
– När det gäller SF på svenska har vi en mängd begåvade författare, däribland KG Johansson och Oskar Källner som länge hållit stafettpinnen högt. SF på svenska har ännu inte nått samma internationella framgångar som deckargenren, men jag ser ingen anledning till varför det inte skulle kunna bli så.
Skrivmaskinen med vilken böckerna först skrevs finns kvar
Författaren själv berättar om läsupplevelserna på 1950-talet som inspirerade honom att skriva Universums öde.
– Jag snokade rätt på alla science fiction-böcker som gick att hitta på Stockholms stadsbibliotek, säger George Johansson.
Han nämner Jules Verne och Ray Bradbury, och böcker som Vintergator och stjärnvägar av Karin Schultz och Sture Lönnerstrands Rymdhunden.
– Tidskrifterna HÄPNA! och Galaxy spelade stor roll, främst Galaxy som hade högkvalitativt material med noveller av idel skickliga författare, från svensken Pär Rådström till internationella storheter som Isac Asimov, Fritz Leiber och Robert A. Heinlein. Man debatterade också i Galaxy, vad var egentligen science fiction? Och kunde man inte hitta på ett svenskt begrepp? I en läsartävling vann ordet ”Faktasi”. Jaha, tänkte jag.
SF kunde, i debattens vågor, betyda allt möjligt på 1950-talet, från ”kiosklitteratur” och ”rymdopera” till en seriös, tankeväckande genre som dock oftast föraktades i de ”litterära salongerna”.
– Men vid sidan av inspiration, vill jag framhålla det som jag kallar ”utspiration”. Men vill få ut något, få fram något, berätta något.
Vad tycker du själv om din serie nu 40 år senare?
– Jag tror att den har tålt att lagras och tappas upp på nya kärl. Men jag kan ju se att jag skrev på ett annat sätt då, när jag var yngre.
Alla fem delarna skrevs på en skrivmaskin av märket Royal, tillverkad på 1930-talet, som George tjatat sig till av sin pappa när den tjänat ut på hans lilla kontor på importfirman.
– Royal var tung, den slamrade och den gav mig energi med sitt smatter. Jag har fortfarande kvar den, och varje gång jag ser den önskar jag mig ett långt strömavbrott så jag får ta den i tjänst igen.
George beskriver det som uppmuntrande att hans gamla serie får nytt liv.
Hur många ex har sålts av böckerna genom åren?
– Ingen aning. Men jag har ett minne av att man var nöjd på Bonniers, som först gav ut dem, först i fem delar och sedan som en tjock lunta med alla berättelserna i ett band. Charlie Hafström var förlagschef då, Eva Bonnier var min redaktör, hon på sitt första jobb i förlagsfirman och jag som debuterande författare – vi är jämnåriga och hade kul på jobbet. Charlie och Eva var nöjda. Både med berättelsen och ekonomiavdelningens rapporter. Vill jag minnas, berättar George.
På frågan om han har idéer till fler sci-fi-böcker är svaret ”ja, alldeles för många”.
– I en av Universums öde-berättelserna lät jag några skumma typer använda sig av ”talspeedare”, en grunka som komprimerade deras tal till snabba, krypterade ”blippar” så att ingen utomstående kunde uppfatta vad de sa. Jag skulle behöva en sådan manick, fast en ”skrivspeedare”, så att jag hinner skriva alla berättelser som rumsterar om i huvudet på mig.
Än så länge har bara den första boken i serien släppts. Nummer två kommer i slutet av november och del tre och fyra släpps under nästa år.
– När vi gav ut Uppbrott från Jorden på Bokmässan i Göteborg i höstas höll vi i en välbesökt signering med George, säger Daniel Lehto. Flera av besökarna vittnade om hans betydelse för deras läsintresse och framförallt intresset för science fiction. Det är ett kvitto på att han åstadkommit något väl värt att bevara. Jag ser Universums öde som en svensk klassiker.
I serien Universums öde ingår böckerna:
Uppbrott från Jorden
På okänd planet
Datorernas död
Barn av Andromeda
Nyfiken på nya boksläpp? Kolla in aktuella nya böcker!
