Tidskriften 10-tal byter snart decennium och blir 20-tal. Därmed påbörjar Madeleine Grive sitt femte decennium tillsammans med tidskriften som allra först hette 80-tal och som hela tiden har haft litteraturen i fokus.

Tidskriftens poesifestival står inför dörren men genom åren har lika mycket arbete ägnats åt prosan som åt lyriken.

– Jag är ett slags samtidsantropolog, jag får lära mig otroligt mycket och studerar hela tiden! Jag känner att jag är i hela världen – samtidigt. Det är oerhört att få göra detta utan att vara styrd. Tidskrifter av det här slaget behövs, säger Madeleine Grive som med åren tycker sig ha fått ett fint väderkorn för vad som är nytt och spännande.

– Det är klart att alla behöver ju inte hålla med om det, men det råkar ju ändå vara så att de som debuterar i 10-tal och de som gjort det under åren sedan blir utgivna av de svenska förlagen, och hamnar i Svenska Akademien, säger hon och nämner Sara Danius som ett exempel.

Vardaglig strömning

Nyligen gjorde 10-tal ett nummer om det som Madeleine Grive ser som ett slags poetisk nyenkelhet och vardaglig strömning inom poesin. Men när de började på 1980-talet var det som en reaktion både mot de socialrealistiska strömningarna i litteraturen och mot de redaktörer som då dominerade på tidningarnas kultursidor.

– Vi ville ha en språklig virtuositet och färg i svenska språket, säger hon och berättar om en stor skillnad mellan 80-talet och i dag: På den tiden blev debutanterna, med undantag för exempelvis Mare Kandre, mer eller mindre regelmässigt sågade.

– De fick höra att de var så dåliga, säger Madeleine Grive som till slut satte författaren och översättaren Jan Henrik Swahn på att göra en genomlysning av recensionerna av just debutanterna.

– För att göra oss riktigt impopulära gjorde vi ett nummer om kritiken av kritiken. Det har alltid varit en käpphäst för mig.

TT: I dag har inte litteraturkritiken samma starka ställning som då, men hur är det med poesin?
– Minst lika stark skulle jag vilja säga, i alla fall hos unga människor. Poesin appellerar väldigt mycket till unga, vi har en oerhört ung publik och har alltid haft. Till poesifestivalen kommer alla åldrar, men det strömmar alltid till nya unga generationer som är otroligt intresserade.

“Hitta hem”

Samtidigt som tidskriften fyller 40 år har man under åren nu översatt lyrik från hela 40 språk till Stockholms internationella poesifestival, som äger rum 15 och 16 november på Konstakademien.

Årets tema är “Hitta hem” och bland de medverkande finns den syriskkurdiske poeten Golan Haji från norra Syrien vars dikter 10-tal har översatt direkt från arabiska till svenska för att de ska kunna läsas på festivalen.

– Han skriver mycket om Syriens förtvivlade samtid, och om att ryckas upp med rötterna, säger Madeleine Grive som är oerhört glad över att i år ha flera av sina favoritpoeter med i programmet, däribland ryska Maria Stepanova och amerikanska Carolyn Forché.

Text: Erika Josefsson/TT

Fakta: Stockholms internationella poesifestival

Äger rum: På Konstakademien i Stockholm 15 till 16 november.

Årets tema är “Hitta hem”. Bland de medverkande finns den syriske poeten Golan Haji som skriver om vad som händer kurderna, chilenaren Raúl Zurita som skildrar den chilenska befolkningens sår och danska Maja Lee Langvad som diktar om den transnationella adoptionen.

På plats finns även Carolyn Forché (USA), Iman Mohammed (Sverige), Carolina Pihelgas, Estland, Sylva Fisherová (Tjeckien), Mona Monasar (Sverige), Marina Stepanova (Ryssland) och Kayo Chingonyis (Zambia/England).